I Fröjel Socken på Mulde ägor vid prestvägen mellan Klinte och Fröjel kyrkor står en stor upprest sten, slät på den sidan, som vetter åt vägen, men på andra sidan ojemn och skrossig. Höjden är 3 alnar 10 tum ofvan jord, bredden på smalaste stället 1 aln 10 tum, på bredaste 1 aln 14 tum, tjockleken 8 å 10 tum. Den kallas Ilojesten. 7) Äfven om denna sten har antecknaren hört uppgifvas, att här skall en förnäm Officer fallit i ett slag mot Danskarne. Antecknaren anser denna uppgift föga pålitlig, ty stenen liknar icke de stenmonumenter, som finnas från 1300talet, utan tyckes tillhöra en äldre period, men som den är arbetad eller tillhuggen, ehuru klumpigt, så kan den ej förmodas vara en bautasten. Skulle emellertid sägnen hafva någon grund, så är den törhända likväl ett minne från 1361, men då hafva Danskarne ej landstigit i Westergarnshamn, ty denna sten står nära 1 mil söder om densamma, utan i Kronevall, såsom Strelow upp: gifver, eller hafva de under plundringståget från Wisby till Södra Gotland här haft en strid att kämpa mot någon bondehär af de i trakten boende. Snart närmade Danskarne sig till det ståtliga med murar och torn, vallar och grafvar befästade Wisby. Strelow berättar att förstäderna utanför Norra och Östra portarna nedbrötos, naturligtvis för att ej gifva fienden beqväma bostäder, hvaraf synes att man gjorde sig beredd på att uthärda en belägring; men attsamma öde drabbade södra förstaden talar han ej om, och likväl var det just från det hållet fienden kom. Att det fanns en förstad äfven på södra sidan, vet man dock, ty Solberga Nunnekloster låg i densamma. Var den kanske förut nedbruten vid första underrättelsen om Danskarnes landstigning? Kort efter det Danskarne lägrat sig utanför Wisby, hölls med dem ett skarpt och blodigt slag i närheten af södra stadsporten, och i detta slag skola 1800 Gotländningar stupat; men var det stadens eller landets krigare, som stridde här? Det första synes troligast af många skäl och äfven derutaf att staden, efter den för Gotländningarne olyckliga utgången af detta slag, öppnade sina portar för fienden och gaf sig samt genom en ofantlig brandskatt friköpte sig från brand och plundring. De samtida underrättelserna eller anteckningarne, som gjordes i Gråmunkarnes kloster, uppgifva emellertid att det var bönderna som äfven här slogos med Danskarna. Det finnas 2:ne sådana i klostret gjorda anteckningar, båda, särdeles den ena, korta, men besynnerligt nog uppgitva de olika dagar, då slaget hölls, nemligen den ena uppgiften den 24, den andra den 26 Juli och inskriften på det stenkors, som upprestes på slagfältet, öfverensstämmer med ingendera utan bar den 28 Juli. Förmodligen är väl denna sednare den rättaste, och båda klosteranteckningarne, eller åtminstone endera, måste hafva oriktigt datum, men båda öfverensstämma deruti att det var bönderna, som stridde och bletvo slagne. Inskriften tyckes äfven besanna det, ty der står icke Visbyenses eller Visbycenses, hvarmed man på latin utmärkte stadsboarne, när det var fråga ensamt om dem, utan der står Gutenses, som väl ) Gärdesgården går bakom stenen uti en bugt. Antecknaren har hört berättas, att man en och annan gäng inhägnat stenen eller uppsatt gärdesgården mellan stenen och vägen, men kort derpå har den delen af gärdesgården och stenen varit nedstörtad, hvarföre man mäst läta tunen gå i bugt bakom stenen.