Article Image
Linnås Wörtplåster, det bästa läkemedel för kylsår, tycks sedan flera år alldeies fallit ur minnet. I det ställe ser man i Stockholms tidning ibland annonseras ett sammansatt apotheksmedel mot ömkyla, dock med varning: på öppna sår må ej medlet användas. Men just på öppna kylsår, hvilka äro ömmare och plågsammare än både ömkyla och de flesta andra sår, är Carl v. Linnås i förgätenhet komna wörtplåster bättre än något annat medel. I Upsala bevarades hemligheten af detta wörtplåster mot kylsår länge af den 90-årige hädangångne siste ättlingen caf den store naturforskaren. Under namn af gamla fröken Linnes wörtplåster gick och gällde det der ännu på 1830:talet. Redan i sin lifstid yppade hon emellertid för en och annan läkare kännedomen om detta från hennes fader ärfda areanum och straxt efter hennes död offentliggjordes det af den äldre d:r Leffler i Upsala-Correspondenten. Men kort derefter synes det hafva fallit i förgätenhet. Den enda svenska läkare, som sedermera offentliggjordt något derom, är d:r Liedbeck i sin skrift: Anvisning att bota köldskador och läka brännsår. Och har han funnit detta enkla medel vara mera värdt än något af apothekens läkande plåster. Lemnande derhän orsaken hvarföre det Linntska wörtplåstret hittills funnit så litet insteg, vill en ins. i P. o. I. T. här blott gifva hvar och cen anvisning till dess beredning och bruk. 1) Beredning: Starkaste ölvört, som kan fås, inkokas så länge tills den blir såsom tjockaste syrup och, kallnad, såsom fågellim, samt låter sig vändas upp och ned med koppen, hvari det förvaras, utan att rinna. 2) Förvaringen deraf sker i den öppna koppen å mörkt ställe, skyddad för damm, och blir detta plåster med åren allt stadigare, men alltid lika brukbart. 3) Bruk: Linneska plåstret brukas med fördel till täckmedel å alla ömma och svidande gamla sår, ej blott kylsår, men ock liggsår, och å bensår i stället för både gröt och annat plåster. Det är sjelft den finaste gröt och det mildaste och med all sin mildhet det kraftigaste läkningsplåster, som finnes. Det brukas, nästan tvärtemot alla andra plåster, utan att ömsas, och tages direkt ur koppen, deri det förvaras, upp med en bit gammalt hanskskinn, hvarpå det utsmetas, heldre än påbredas med knif. En gång pålag dt får det ligga stilla, tills det faller bort sjelfmant, då det sedan ersättes med ny plåsterlapp af samma slag — En ny varietet af lejon. I senaste AA af engelska tidningen Court Journal läses: En fru och hennes man stördes i sin sömn häromnatten genom ett sakta men obehagligt buller från något eller någon under deras säng. Frun ville göra 1 ooo . 11

10 november 1864, sida 4

Thumbnail