Följetong för Gotlands Läns n. Tidning. En Spegelbild. Novell af Wilhelmina. (Forts. från N:o 40). I djupa, förunderliga tankar vandrade han Kungsängsgatan framåt, men tog af åt W aksalagatan, i stället för att gå till Drottninggatan, hvilket man väl får ursäkta den, som för första gången besöker en främmande stad. Länge och väl skulle han fått så fortskrida, försänkt i grubblerier, som han var, om icke några landsmän, åtföljda af ett par Upsaliensare, hade stött på honom och fört den förirrade tillrätta. Hemkommen till öfverstens varsnade han endast en skymt af praktblomman Jenny, i dess dyrbara, frasande drägt, men dock nog, för att ånyo få bekräftadt huru påfallande likheten var mellan henne och den fattiga Henny. Midt under sexans buller och munterhet tog Arne Thorsson sig tillfälle att osedd smyga sig bort. Han var dock åtföljd af en sin intimaste vän, som var läkare och hvilken han följde till porten af kojan, der den sjuka frun bodde, och hvarest han drog sig tillbaka, sakta hviskande till den unge läkarn: y5lsr är det ... gå in, du, men tig för all del med hvem som har skickat dig. — Jag behöfver väl icke bedja dig göra din flit med den fattiga fruns återställande till helsan? — Nej, den uppmaningen är öfverflödig. Farväl!