Hvarjehanda. lå hosbalen. I Thiringen berättar man följande anekdot, som skall hafva tilldragit sig i badet Liebenstein i början af detta århundrade. Det var vid den tiden, då gammal och ung lemna arbetet och studerkammaren, då furstarne och de förnäme resa till baden i lysande ekipager och skolgossar och lärde med mindre anspråk med käpp och ränsel genomkorsa ett stycke af den sköna, stora naturen. I den tiden skedde, att en gammal byskolmästare gifvit sig i väg med sin son, en ung seminarist, för att i den närbelägna Thiringerskogen hemta vederqvickelse från de många ansträngningar och förtretligheter, som äro oskiljaktige från hans stånd. Den gode gubben hade påtagit sina bästa kläder och äfven sonen hade påtagit sin klädesrock, som räckte honom långt ner på vaden. Hur förnämt trodde de sig ej taga sig ut i sin gammalmodiga drägt, och likväl skrattade ännu förnämare åt dem den lakej, som kom springande, då de mot aftonen närmade sig brunnshuset i badet Liebenstein. ,Deruppe måste dansas, far, sade den unge mannen då man ganska tydligt kunde höra tonerna af en vals. 5Om ni inte också skulle ha lust, far, fortfor han, ,Så kunde ni dock följa med mig upp. Denne gaf härtill sitt samtycke, och nu drog sonen fadren raskt med sig, genom de präktiga trädgårdsanläggningarne, till huset, hvarifrån man hörde musiken. Men ingången var stängd. Hvad