blifvit så illa bedömd och behandlad af fördomsfullt folk; men jag finner ingenting tadelvärdt uti hennes försök att förbättra sina framtida utsigter. Tvärtom tycker jag att det ligger något storsinnadt i Noras företag. Det bevisar att hon tänkt och reflekterat öfver sitt köns ställning, samt att hon insett det rättsvidriga och beklagansvärda uti den närvarande sakernas ordning. Om vi noga skärskåda förhållandena, så ligger största orsaken till det sedliga och ekonomiska obestånd, som råder ibland de fattiga qvinnorna, just deruti att de icke kunna skapa sig en oberoende ställning genom sitt arbete. Huru man än betraktar saken, måste man medgifva att det är ganska illa stäldt för qvinnan. Samhället, som gjort så mycket för att bereda mannen utvägar till bergning, har deremot gjort ingenting för att qvinnan skall få lära sig något eller kunna arbeta sig till en hederlig utkomst. Nej, tvärtom; samhället, som alldeles glömt sina skyldigheter emot qvinnan, har deremot vid hennes fel och svagheter fästat en genom lifvet gående vanära; och man har icke betänkt att just det elände och det armod, hvarmed den fattiga qvinnan så hopplöst får kämpa, oftast är orsaken till hennes fall och den skam, som sedan utan barmhertighet drabbar henne. Under sådana omständigheter är det väl icke underligt, om en klok qvinna försöker att, fördomarne och de många al våra lagar uppresta hindern tik trots, på egen hand bryta sig en väg. Långt ifrån att hon derföre borde fördömas och förföljas, tycker jag att hvarje