Fördom och förnuft. (Forts. fr. föreg. N:o). Efter Noras uppriktiga bekännelse inför fadern, der den fattiga flickan helt frimodigt tillstått, att hon kände sitt menniskovärde, blef fadren till hela sitt väsende förändrad. Han bemötte Nora med köld, och ett tydligt uttaladt missnöje med hennes nya sysselsättning röjde sig i alla hans ord. Ännu värre blef det, då alla sqvallersjuka tungor började sysselsätta sig med den unga flickan, och gifva åt hennes ädla bemödanden den orenaste bemärkelse. Med elakhetens ihärdighet arbetade de på att förklena hennes goda namn och rykte, genom utspridandet af den gemena förutsägelsen att Nora endast lärt sig bokbinderiet, för att dölja en brottslig förbindelse med bokbindaren Engström. Nora arbetade nu åt denne hemma hos sin far, men hade som nyläring icke annat än lättare och mindre dyrbara arbeten för hans räkning, hvilket gjorde att hon ännu på lediga stunder ifrigt sömmade med nålen. Men oaktadt Noras alla vackra bemödanden att förskaffa sig och de sina ett mera bekymmerlöst lif, förblef sadrens hjerta liksom tillslutet. IIennes försakelser voro bortkastadt guld, som han icke skattade, emedan hon, genom att gå sin egen viig och litet sjelfrådigt undandraga sig hans förmynderskap, uppenbart stött hans egenkärlek och begrepp om mannens höga värde.