En Isfärd till julottan öfver Östersjön. (Berättelse, till en del grundande sig på en Gotl. solksägen) af Alf). (Forts. och slut från N:o 23). Till slut för dem af våra läsare, som intressera sig för landets gamla slägter, några ord om den persons slägtförhållanden, som vi gjort till hjelten i vår lilla berättelse. Hr Christen Christensen var född uti Nestved på Seland 1594. Innan han kom till Öja pastorat, der han var Kyrkoherde 1620—1656, hade han varit prest på Fårön, som ännu i dag tillika med Sandön utgör ett eget pastorat, och detta hade han tillträdt redan 1616, således vid blott 22 års ålder. Hans broder Nils Christensen var Hamnfogde 1) på Burgsvik. Båda brödernas och deras hustrurs namn jemte årtalet 1644 stå på altaret i Öja kyrka, i hvars Chor, på södra väggen ett Epitaphium öfver samme Hamnfogde är uppsatt. 2) Dennes hustru hette Ingar Munk och Herr Christens hette Margretha Nilsdotter, prestdotter från Garda och omgift med Casten Arndt, hvarom vi nämnt i en föregående berättelse. Men Margretha Nilsdotter har varit Hr Christens 2:dra maka, ty af arfskistet efter honom, hållet först 1666, således 10 år efter hans död, har antecknaren funnit, att hon varit stjufmoder till Herr Christens son Gregers, alltså har Herr Christen varit gift 2 gånger. Första hustrun, hvars namn hittills ej påträffats af antecknaren, lär varit syster till Hr Jacob Stanuke, Kyrkoherde i Hangvahr. Af Hr Christens barn blef sonen Gregers Christensen Kyrkoherde i Fardhem och sonen Hans Christensen Kyrkoherde i Hejnum. När 1687 presterna på Gotland ålades att predika på Svenska, gjordes ett undantag för de 5 äldsta och bland desse 5 voro nyssbesagde 2:ne bröder. Hr Gregers var Herredagsprest 1668. Hr Hans efterlemnade 2 döttrar: Anna gift med fadrens efterträdare Johan Lutteman. (Deras döttrar Maria och Anna Judith voro gifta med bröderne Stake från Klinte, Gustaf och Hans Hanssöner) och Judith gift med Georg Larsson Bachör, Kyrkoherde i Follingbo. 1) Hvad som nu kallas Tull-Inspector, kallades i Svenska tiden på 1600och 1700-talen Strandridare, men under Danska tiden Hamnfogde ,Havn-foged, 2) Så unneifves åtminstone i Hilfebrings Antiqvariska