wara nog för att wisa halten af insändarens declamationer om frihet och upplysning, dessa i sig sjelfwa få betydelsefulla ord, hwilka lida tortur då de begagnas till täckmantel för deras radikala motsatser, sjelfswåld och oförstånd. Jns. fruktar slutligen att krogarnes tillstängande på Sönoch Helgdagar skall befordra ett fruktanswärdt hems superi. Wi åter hoppas motsatsen. Att det gifwes åt: skilliga hus, der fylleriet blihvit en sådan matt, att in: genting fan hindra både man och hustru att skaffa fig bränwin, få snart den ringeste möjlighet dertill förefinnes, det weta wi af egen sorglig erfarenhet. Men wi wete och att i ganska många familjer, der mannen ens fom är begifwen på dryckenskap, ställningen är sådan, att fär det ej supas på krogen, så inställes wanligen det nöjet. Närwaron af hustru och barn, hwilka sednare ofta äro den bästa hämskon på dåliga föräldrars (idel fer, gör det ganska swårt för den ej i grund förfäade mannen att berusa fig, och saknaden af det kamratskap ) i dryckjom, hwillet är ett cf de starkaste retningsmedel till fylleri, gifwer grundad eanledning att hoppas, det ej få litet för nykterhetens befvämjande Mall winnas genom krogarnes stängning på de dagar, då, föga hwad man will, dryckenskap öfwas mer än under någon annan dag och ofta mer än under weckans alla söckendagar tillfammantagne. Jsynnerhet torde detta wara att wänta med hänseende till den manliga tjenande klassen, drängar, Kirlingar o. a., hwilka wanliger äro just de, fom på Sön dagsaftnarne, sedan de på frogen hemtat courage, låta gatorna genljuda af allehanda ofog. Wisserligeu fon fara för lönnkrögeri genom det före: slagna inställandet af bränwingutffänkning på helgsdagarz ne uppstå, men såsom man ej rättwisligen gifwer mår bränwinslagstiftning skulden derför, att talrika, under: stundom med wåld förswarade, lönnbrännerier tiden närmast efter lagens antagande uppstodo t. ex. i Norrlands skogar, så lärer det wäl behöfwas en tämligen hård panna att stämpla förbudet mot utskänkning af spirituosa på Söndagarne såsom en dålig lag, derföre att åtskilliga snikna personer begagna ett genom denfamma gifivet till: fälle till en usel, lagstridig winning och derföre att Åtåtskilliga bränwinslystna personer ej sky att trotsa alla binder för att få tillfredsställa fin eländiga passion. Men likasom lönnbrännerierna, till en del uppwuxna ur begäret att behalla den individuela friheten? att genom husbehofsbränning ekonomiskt och moraliskt ruinera fig sjelf, förswunno dels genom wunnen insigt i de nya förs hållandenas påtagliga nytta dels genom fronobetjeninz gens waksamhet och energi, få hoppas wi, att det och skall gå med de befarade lönnkrogarne ifall, hwad mi hjertligt önska, bränwinstemplen i wår stad blifwa frängs da på de dagar, då helt andra tempel bjuda både hög och låg att komma till de brunnar, fom gifva det veris tabla Tifåwattnet för intet. Utom det sagda kunde det finnas åtskilligt annat att anmärka mot den artikel, fom föranledt denna lilla upp: sats. Hwad menar t. ex. ins. dermed, att det stränga sabbathsfirandet i England skall wara orsoken dertill att brotten på dessa dagar ingalunda förminskats utan fras rare twärtom? Will han kanske pästå att den lage stiftning, fom på samma gång omgärdar och är ett ute tryck af det engelska folkets aktning för Herrans dag, borde upphäfwas, på det att denna dag måtte winna den rätta aktningen och de brott fom på densamma bes gås måtte minskas? Hwarföre ide få gerna påftå, hwad fom och af upplyfte män werkeligen blifwit på siådt, att förbud mot t. ex. tjufnad är orsaken till alla stölder? Enligt insändarens mening gjorde wäl Konung Jacob den förste i England ganska rätt, fom lät utgå landsfaderliga warningar för ett alltför strängt fabbathsfirande, och uppmanade fitt folk att hellre begagna Muilodagen till de wederqwickelser, som kunde wara att hemta af dansnöjen, lekar m. m. Det lojala follet följde delwis med mycken ifwer sin Konungs förmaningar i det stycket, men följderna, om hwilka inf. sjelf fon göra fig underrättad genom att taga reda på denna del af Eng lands historia, blefwo derefter. Mahända är det, när allt kommer omkring, rädchagan för det engelska froms leviet i afseende på hwilodagen, fom fatt ins. pennan i handen att för upplysning och frihet lämpa mot krogarnes tillstängande på Söndagarne. SEkulle få wara, så bellaga wi af dubbelt skäl insändarens artikel, men wi hoppas derjemte, att det sunda förnuftet hos wär stads styresmän och hos större delen af def innewånare ej ännu blifwit nog upplyft för att finna sig tilljvedsstäldt af argumenter, hemtade från ofwannämnda rädd: hågas rustkammare, och att wi ännn icke hunnit fa långt i frihet? från aktningen för gudomlig och mensklig lag,