lärdom, att hålla dem vid akademien och vara som en far för dem, ifall du blefve hans hustru. — Söta, älskade pappa, det ligger ju en riktig snara i dylika löften, hvarmed han vill fånga dig och mig, sedan han sett att mitt hjerta är honom föga benäget. Nu hör jag till antalet af dem, som ha fått en viss egoism på sin lott, och följaktligen kan jag icke finna något beundransvärdt uti de der uppoffringarne af egen sällhet, för att bereda sina anhöriga en utkomst. Långt bättre då att arbeta för sig sjelf och de sina. — En skön utsigt, vid min själ, att med nålen vilja skapa sig sitt uppehälle, sade gubben och började åter att skrifva sina numror på den ena bundten efter den andra.