Fru Blombergs sparlakanslexor. Fritt efter Douglas Jerrold. Nionde lexan. (Blomberg har kommit hem något sent och förklarar, att han hädanefter vill ha egen portnyckel). Det måste jag tillstå Blomberg, att det är att öda bort tiden att nu gå och lägga sig. Det lär inte dröja länge förrän tuppen gal. Hvarföre jag väntat på dig? Derför att jag ville vänta; men det är tacken! Du må säga hvad du vill, men pigan låter jag bestämdt inte vänta på dig, och dermed punkt. Hvasa? Hvarför jag låter henne sitta uppe och vänta jemte mig? Det är någonting helt annat. Jag skall väl inte sitta här ensam och vänta på dig heller. Hvad säger du? Hvad det tjenar till att vi sitta två stycken uppe? Det är min ensak. Inte heller väntar jag på dig för att få det nöjet att resonnera om det. Du är en otacksam, känslolös man, när du kan komma fram med något dylikt. Jag väntar för det att det behagar mig; och om du också inte komme hem på hela natten, och det lär väl inte dröja så särdeles länge förrän det kommer att gå så, jag går i alla fall inte till sängs. Det är således inte värdt att spilla ett ord mer på den saken.