I detta Krlg IOTIOrades, om Yr C) umsSemmms oss, Dannebrogen, och 4 år efter freden måste Erik nedstiga från den vacklande thronen. Sådan var krigets följd för honom. Då Pfalsgrefven Christoffer upphöjdes på Danmarks thron år 1440 var han angelägen att göra sig hertig Adolf till vän, och den 30 April samma år blef uti Kolding hertigdömet Schlesvig honom tillförsäkradt såsom arfslän samt länsbrefvet vid Christoffer den 3:s kröning i Ripen 1443 högtidligen förnyadt. Efter Christoffers död 1448 tillbjödo danskarne hertig Adolf danska kronan, liksom förut händt bans ättefader grefve Gerhard; men hertig Adolf afslog densamma, hänvisande dem på sin systerson grefve Christian af Oldenburg, som jemväl besteg Danmarks thron under benämning den 1:e. Den 21 Juli 1449 utfärdade konung Christian, med bifall af sitt Riksråd, en försäkran derom att Schlesvig skulle förblifva ett fritt arfslän utan att vidare förnyelse erfordrades af denna försäkran.) Den 4 December 1459 afled hertig Adolf utan efterlemnade bröstarfvingar; då en sidoarfvinge grefve Otto af Schauenburg Pinneberg uppträdde såsom pretendent till hans innehafda länder; men han rönte motstånd, och konung Christian blef utsedd till herrskare jemväl i Holstein och Sehlesvig. Konung Christian utställde flera försäkringar till Holsteins och Schlesvigs innevånare; han erkände att han genom deras vai blifvit herrskare öfver båda dessa landskap. Jemte mycket annat förekommer i hans försäkringar följande: Deffe vorbenömeden land lauen wy na alle unsemm vermoge holden angudeme vrede und dat se blivven ewich tefamende ungedelt. Pretendenten fick en ersättning med 41,500 rehnländska gyllen. År 1466 slöt danska riksrådet ett fördrag med landtrådet uti Holstein och Schlesvig at innehåll att om konung Christian blott efterlemnade en son skulle Danmark samt Schlesvig och Holstein välja honom till Regent i dessa länder —, men om konungen dog barnlös eller efterlemnade flera söner skulle Rådsherrarne i samtliga länderna öfverlägga om det vore gagneligast att en Regent utsåges för alla länderna eller att hvarje land fick en särskild sådan —, och skulle icke någotdera at dessa länder ensidigt skrida till val af Regent. Konung Christian dog 1481 efterlemnande 2:ne söner Johan eller Hans och Fredrik. Denne sednare fick endast Gottorp och en del af Holstein, men det öfriga at hertigdömena (Holstein upphöjdes 1477 till hertigdöme) tillföll Johannes jemte Danmark. Han ville underkufva Dithmarskrarne, men led ett stort nederlag och dog 1515. Hans son Christian den 2:e ville bringa farbrodren Fredrik i ett Vasallförhållande till sig, men blef afsatt och förlustig de trenne förenade rikenas kronor. Farbrodren Fredrik blet 1523 vald till konung i Danmark. Efter konung Fredriks död 1533, blefvo hertigdömena Holstein och Schlesvig delade emellan hans afkomlingar och flera ättegrenar uppstodo. Bland dessa finna vi hertig Fredrik den 3:e, som efter fadren Johan Adolfs död år 1616 innehade en del af Holstein och en del af Schlesvig. Han var under 30-åriga kriget Danmarks bundsförvandt, förhöll sig neutral under kriget 1644 emellan Sverige och Danmark, men trädde i fiendtligt förhållande till detta land, då hans dotter Hedvig Eleonora blef förmäld med svenska konungen Carl Gustaf. I Rothskildska freden 1658 blet honom tillförsäkrad sonveränitet öfver en del af Schlesvig med biskopsdömet derstädes. Efter Fredrik den 3:s död 1659 följde sonen Christian Albrekt, som 1674 ingick förbund med Sverige. I Rendsburg afstod han från den honom tillerkända souveränitet till konungen i Danmark, flydde till Hamburg, då danskarne besatte landet; men genom ) Waktaren har uti en artikel i N:o 51 för 1863 påstått att denna försäkran af konung Christian var olaglig derför att hvarken rådet eller ständerna dertill skola samtyckt och att konnng Christian ej ännu då varit konung. Så sanningsalskande och samvetsgrann Waktarens Redaktör ock år, så att han uti desse afseenden kan tjena till mönster för andra, torde dock desse hans uppgifter icke vara så alldeles riktiga, utan något ofrivilligt misstag deri insmugit sig. Dessutom kan emot Waktaren åberopas att Schlesvig de jure genom Constitutio Waldemariana och de facto genom Danmarks vanmaktig: försök att komma i besittning ar detta hertigdöme re2. 1 1..