GAN ARA VVTT 1K 27 St, — 44 pr 14 med wisse andans män och icke just är hagad att dDYanet om umgås i det öfwerjordiska, få fon man genom omöjligheten att funna få i gång ett samtal uti nd got menskligt ämne, werkligen känna fig nödd och tivuns gen att fly till buteljen eller kortlekeu. Deremot har en gammal förstandig bonde eller en fiskare hundra gans ger fägnat oss med lärorika samtal, och det dag ut och dag in. Wi försware inga öfwerdrifter, icke heller nä ara otillåtliga förlustelser; men will ni då breda dyfterhetens bär-täde öfwer all lifwets oskyldiga glädje och ung: domens lekar? Hr Läsare, kokettera ej sa fariseiskt med edra wänners dygder, tala ej få mycket om ögonens begärelse, föttets begärelse och högfärden; ni är wäl också skapad såsom andra menniskor, hafwe köttsliga begårelfer, eller huru? ja få, ni har ej haft någon retelse till högfärd? Tro icke det, fördöm ide andra alltför egens fört och hårdt, enär ni sjelf omöjligen ännu kan wara en engel, utan werkligen är en fattig fyndig menniska, ni ocksa. Ropa ej få högt på att läfarnes troslära skall wara från sjelfwa Apostlarnes dagar och låt bli att med sådan säkerhet förordna om saliahet eller fördö melse. Vita på, att också mången icke läsare tager veligionens sak på allwar och har samma sträfwande som ni, men på sitt sätt; ja, war ej sa förblindad af sjelf rättfärdighet, utan fe ockjå fel och öfwerdrifter, ja mert liga samhällswådor inom eget parti. För öfrigt tacka wi för de många faderliga förmaningarne. War billig; och det skall glädja oss om det goda i läseriet, fom wi alls tid erkänt och ertänna, segrar efter striderna. — Men, få länge wi ännu äre af så olika tankar i hufwudsaken samt förf. wisar oss få mycken obillighet och hårdhet, lä rer det wäl föga tjena sanningen att ytterligare twifta härom, ehuru man om dessa ämnen gerna kunde skrifwa en bok (att den blefwe tjock, det tror nog wår motftandare? men mi mena, att den derjemte blefwe trafia). Alltså, erkännande att wi alltför möjligt af okunnighet, men ide af ond wilja, kunnat taga mifte i dessa ömtå liga ämnen, hänwisa wi äfwen honom till hwad wi till förne tagit oss friheten härom yttra. Men wi äre wisserligen ej de förste, fom förgäfwes sökt bringa wåra läfare till förnuft och billighet: förre Redaktören af just denna tidning är wäl en boffynt och prestlärd man, men han lyckades ej bättre i kampen mot desse wåra dagars länslomenniskor och andlige if rare. Mot dem, fom platt förfofta förnuftet, fan ju ingen winna någon framgång i en förnuftig tanke strid. MA nu det allmänna omdömet afgöra om det wore nyt: tigt om läseriet ohejdadt finge öfwertaget inom samhället och kyrkan! — Försfrigt wilje wi nu ej widare störa de troendes lugn, öfwertygade att äfwen ett ringa reds skap i förnuftets och sanningens tjenst i någon mån möte tar hejda ett oförståndigt och farligt partis öfwerdrifter; och då glömma wi gerna den orättwisa och smälek, wi erfarit under kampen. Wi hafwe inga yttre fördelar af kyrtan och hafwe alldrig snalats efter dem; andre, uts rustade med ofantligt mycket större lärdom (det wi wisst ej hafwe) och med embeten inom lutherske kyrkan, ma förswara henne och dermed samhället mot oförstandige ifrares anfall. Och en röst i denna sal från prefterffapet, fom få bittert anfallits, skulle ingalunda skada def ställning eller wärdighet, twertom. — Det är ju klart, ans tingen är läseriet bättre än de manlige merldsmenniskornas och nattvardg-maffinernas? religion, och då bör wår kyrka, fom nu kallas död, genast öfwerga dit; eller har läseriet några fel, och då bör kyr san ha wilja, förs måga och mod att öppet betämpa dessa: syrkan försware tron och filofofien förnuftet. Ma sanningen, Guds sanning, war hon finns, segra —, och hon gör det nog! 2Z Från Suez skrifves, att dagarne före den 26 Januari hade termometern fallit under fryspunkten och att en morgon is bildat sig-på nägra vattensamlingar. Befolkningen voro slagne med häpnad öfver ett sådant natursenomen som aldrig förr visat sig vid röda hafvets stränder. .efgrhIfsJClEen med England, med ångbåt emellan Götheborg och Hull, tog för innevarande år sin början den 11 Mars. — På såväl bret och tidningar som paketer, hvilka på denna väg skola fortskaffas, bör åtecknas orden via Götheborg med ånshåt. Un lappgvinna har i början på månaden några dagar uppehållit sig i Stockholm i ett gan ska märkvärdigt ärende. Hemma i Asele lappmark och tillhörande en lappfamilj, som gör sina årliga vandringar emellan fjellen och kusten utmed de åsar som omgifva Angermanelfvens vat