Men gode Gud, om ett jag beder Dig, Och Du skall lofra att Du hörer mig! När jag, likt blomman, upp ur mullen gror, Låt mig för all del stå bredvid min mor! En bön ännu — Du är så rik — O Gud! Gif alla mina en gång snökrit skrud — Glöm icke fader — icke heller bror, Ty då hon skulle fälla tårar — mor. Sent en qväll anlände till Nämndemannens gård en gammal vandrare, som bad att få låna hus öfver natten, och som han var snyggt klädd, så att man icke kunde taga honom för en tiggare, hvilka Nämndemannen alltid körde på porten, bifölls hans begäran. Den vandrande var snart bekant i huset, synnerligast med lilla Kerstin; han upptog ur sin rensel en stor låda, hvilken innehöll böcker och ritningar, samt småsaker af hvarjehanda slag, ty den gamle var ,Bokhandlare på sitt vis. Kerstin fick en vacker ,ritning af honom; den föreställde ,Jungfru Maria med barnet, det var den 5roligaste gåfva hon fått i sitt lif; ej underligt att hon höll af gifvaren. Nils fick en teckning, som föreställde ,, Gustaf Wasa i Mora, då han talade till Dalkarlarna. Kom ihåg att du icke bör hålla dig i kakelugnsvrån, när det gäller att försvara fäderneslandet, sade den gamle, då han gifvit papperet åt gossen. — Skulle så när blifva, är allt min son karl till att försvara — gården, svarade Nämndemannen, något stött; fäderneslandet hålla vi ,rotkarlar för, tillade han, emedan han tyckte det vara för simpelt för hans son att taga Dalkarlarna till exempel, de voro ju fattiga. — Vill Nämndemannen köpa böcker af mig, frågade gubben; här har jag en bok, som är mycket nöjsam och nyttig: ,Rik och fattig, heter den och går derpå ut, att den rike kan vara mycket fattig i all sin rikedom och den fattige rik i all sin fattigdom; det är en uppbyggelig bok för 75 öre. — Köper aldrig tocket, har nog ändå att ge ut pengar till. — ,En fattig, rik i sin fattigdom — hvad är det för historier; det tror jag icke på, yttrade Nämndemannen. — Men jag tror på det, sade gubben med ett förnöjdt leende; ty jag är mycket fattig, men ändå, efter hvad jag kan döma af, rikare än Nämndemannen sjelf. — Hvad för något. — Du, som icke äger mer än lådan på ryggen. Har du oqvädingsord att ge, så kan du söka tak öfver hufvudet hos någon annan. (Forts.)