Brottmåls Statistik. Genom Juftitie Ministern Hans Excellens Grefwe M. Rosenblads försorg blefwo för mera än 30 år fe dan de första berättelserna sammanfattade öfver lagifipningen i Swerige, hwarefter sådana berättelser med till hörande tabeller årligen utgifwits. Desse berättelser hafwa tilltagit i omfång, och formulärer för desamma hafwa undergått flerfaldiga förändringar. Så fullständige desse berättelser ock må anses, saknas dock mycket deri fom wore af interesse att känna såsom exempelwis beloppet af de under årets lopp af samtliga domstolarna ådömda böter. I detta affcende hafwa wi försökt skaffa of uppgift från länets Norra Härads Rätt under en följd af år, eller från och med 1790 till och med år 1863 eller under en tiderymd af 73 år. Wår mening mar att framlägga uppgifter om ådömda bötesbeloppet för hwarje jemna tiotal; men fom saköreslängderne för åtskilliga år lära befunnits defefta eller till och med fat: nats, hafwa böterne antecknats för de närmast följande åren, derifrån fullständiga uppgifter kunnat erhållas; och utwisa uppgifterna nedannämnda förhållanden: År 1290 98 rdr Å sk. beo eller 147 rdr 12 öre. . 1800 143 rdr 24 ff. beo v 215 rdr 25 öre. . 1812 182 ror 16 ff. beo v 273 vor 50 öre. , 1820 382 ror 14 sk. 11 v.beo ,, 576 rdr 37 öre. , 1830 840 rdr 12 ff. beo . 1260 rdr 374 öre. . 1842 758 rdr 16 st. 4 r. beo ,, 1137 vor 51 öre. v 1850 2343 rdr 33 ff. 11 r. beo ,, 3H15 rdr 56 öre. n 1S60..sososeese reser tes 1999 rdr 95 öre. Wid jemförelse af dessa ziffror finner man att ifrån 1790 till år 1850 eller under en tiderymd af 60 år, har Årligen ådömda bötesbeloppet warit i jemut tilltagande utom år 1842 då det något litet nedgått, och att bet år 1850 stigit få att det warit nära 24 gånger större än år 1790. Fördelas det år 1850 ådömde bötesbelopp 3515 R:dr 56 öre på folkmängden, fom då i Norra Häradet utgjorde omkring 18,000 innemwår nare, kommer på hwarje af dem ett bötesbelopp af nära 20 öre; men då en stor del såsom barn och minderårige ide warit för fina gerningar tillräknelige, måste förhållandet blifwa ofördelaktigare för de öfriga. Frå: gar man mi bwad är anledningen till en fådan tillwext i ådömda böter, torde det blifwa swårt att å denna frå ga gifwa ett tillfredsställande swar. Troligen fan det ej sökas i en större ifwer hos sednare tiders allmänna åklagare att åtala brott, — det war ju en temligen omotiverad beskyllning mot åklagarena i en föregången tid? Hwad grundad anledning har man wäl att påbörda dem mindre nit och drift i deras tjensteåligganden? DÅ folk: mängden på Gotland ide warit i nagon stark tillwext fon ännu mindre skälet till en sådan ökning i ådömde böter sökas eller hemtas från denna orsak. Slutligen torde någon yttra den förmodan att förändring i lag: stiftningen eller nyare strängare lagars tillkomst skulle werkat äfwen till större och flera ådömda bötesbelopp. Men så är icke fallet. J de flesta fall åtminstone, der böter blifwit ådömde, hafwa lagrummen mwarit oförändrade eller till straffanswaret obetydligt förändrade. Wäl är det sant att år 1849 fördubblades bötesbeloppet för upprops försummelse eller uteblifwande från tinget; men desse böter äro få ringa, att fördubblingen deraf icke mä ger mycket i en så stor summa som 3,115 R:dr 56 öre Riksmynt. Sedan år 1860 har inom Norra Häradet årligen ådömda bötesbeloppet warit som följer: Mr 1861 1387 R:dr 94 öre R:mt. 1862 631 on — ov 1863 1651 ,, 17, , Ar 1862 nedgid bötesbeloppet till det minsta efter år 1830. Under de 3:ne sednaste åren hafwa bötesbeloppen warit mindre än under föregående perioden 1850—60.