grannar, sa att de skulle få mata på julölet; och fick då alltid det wälkomna budet fändningar etter någon wälfägnad hem tillbaka till mor. Sedan man i god tid julafton på morgonen i stugan inburit jul-meden och i wrån lagt den i flo ända upp under taket, sattes straxt jul-föttet på elden att koka; men den dagen åt man ej någon egentlig middag, ty julaftonen kallades dopparesdag, emedan då blott trakterades med mys la, (sönderskuret bröd, öfwergutet med flott), eller ock doppade man bröd i flottet uti den kokande köttgrytan, samt fit fig dertill en gång äl. Emellertid hade freaturen fin frihet på stor-garden, för att räta ut benen, hästarne fingo smaka julbröd, enkom dertill bakade med salt och malt, och alla mjölkekor, ja hwarje fär fick fin bit; sedan sattes de på stall, man fyflade i god tid och gaf all boskapen hö-blanda eller också bart hör ty allt lefwande skulle glädja sig af julen. Sedan i ifyme ningen inbars med mycken glädje och högtidlighet Julepakken, en 4 eller 5 alnars grof med stock, och lades i spisen med tillhjelp af grannarue, som då fägnades med julöl och annan förtäring; och skulle denne jul stock, i början liggande långt ut på golfwet, efterhand inskjutas i spisen och der brinna till 13:de-dagen, eller rättast, till 20:de-dagen jul, hwarefter kolen eller den sista stumpen af densamma alltid kastades i ladubåset och lomba-giften (gif huset i marken) till god lycka med sädesskörden och fåren. J äldre tider breddes och jul: halm öfwer golfwet, för att dermed beteckna att mwerle dens Frälsare föddes på strå. Och dermed war då julen inne: Jul-ljufet sattes till allmän andäktig glädje på det dukade bordet, der bibeln och psalmboken lågo, julsbrafan tändes i spisen och man önskade med handslag hwarandra en god och fröjdefull jul i Guds namn; och derefter bjöds jul-nötter och säplen samt annan julkost. J staden uppträdde så dags ej sällan med mycket buller och bång jul-bocfen, fom med anskrämmelig ståt för barnen yftert dansade, skakade sitt snkägg— och slog sina horn uti femtonmanswägg, och då hans för vare, utklädde i hwita lakan, med höga pappersmössor och ffråmans-anfigten, sjöngo med högtidliga stämmor: Goder afton, goder afton både herre och fru :,: Wi önska Eder alla en fröjdefull jul, m. mt sy; hwarefter slutligen julbockens manskap fick någon wälfägnad och han sjelf slantar i skägget samt frambräkade sin tacksamhet. Men i allwarsamma hus war julfröjden frillare, då man slutligen satte sig till bords, sjöng först en julepsalm och tog så friskt till bästa af hwetekaka och smör, jul-fiff, (ej lut: utan färsk fisk) samt god forne grynsgröt, kokad på mjölk, med anis och smör, wars under mor i somliga hus fom med jul-gåfwor (till egna och legda af husfolket), bestående mejt af nya fli der, handskar, en duk, natttappa, o. s. w.; och slutligen löfte man böner, jul-epifteln och sjöng åter en lofpsalm. Först när man skulle länga fig (fom alltid skedde snart för julmorgonens tidiga fyrkofärd), ställdes föttfatet på bordet, men rördes ej på julafton; och julljuset släcktes ej förr än alla gingo till sängs. Sist ställde de Små sina skor upp i fönstret för att under natten få godtar (namnam) of Kinkeu-Jed (Kindchen Jesus). På julmorgon, da man steg upp llockan fyra, sågo barnen alltid först efter hwad SinkenJes? gifwit dem, hwilket ofta befanns wara allehanda godedagar, men stundom ocksa beklagligen blott aska i skorna samt qui star af riset ifall de under året warit obeskedliga! Der efter delade husbonden sjelf ut scken af jul-töttet (fom kulle stå fromme på bordet hela Helgen), sedan sjöng man och läste, sysslade boskapen, tog sig en morgonbit od) en gång öl samt reste få glad och högtidsstämd till uleottan, fom med sitt underligt oförgälliga ljus stralade jenom mörkret från sockenlyrkan, dit då strömmade allt olf i mörfo lande. Hemfärden från julottan skedde illtid i fömp? och i brinnande fart, ty man trodde, tt den fom då förft fomme hem, han skulle och först å hösten lyckligt få sin skörd under tak. Hemkommen t man frukost, höll alltjemt högtid och befattade sig lott med de allra oundgängligafte husarkar?, eller enast jyslade träken, och ingalunda då på juldagen ur allen ntkastade gödseln, hwillen först annandagen skulle öras ut på humlestycket till blifwande god humlerlycka. Sedan tog man sig ett godt middagsmal, då kött och ef först förekom jemte annat af yppersta julmat och ricka, sof middag och roade sig sedan i högsta och iaste glädje, antingen hemma bland wänner, grannar och ägtingar eller på gästabud utom hus. Annandag Jul, fom mar högtidens ystraste dag, war lan ganska tidigt uppe (jordomdags ll. 1 på morgonen), i man först i smyg gjorde allehanda pusserliga upptåg grannarnas uthus, och sedan, om man ej blef röjd runder, stormande slog på dörren under fåns at. d h fo be