Wår tids Prester. (Forts.) Men är denna owilja mot wår tids prester rättwis? Jnnan wi beswara denna fråga, låtom oss nu ej widare lyssna till det ilskna all-pratet (jargonen) härom, utan först noga undersöka förhållandet förr än mi döma och fördöma, då wi säkerligen sedan skola funna beswara frå gan med nej. J besinningslös bitterhet säger man i ett andetag, att wår tids prester weta ingenting, wilja ingenting och uträtta ingenting, utan blott stå emot alla famhållsförbättringar, allenast wilja ha fina stora löner och således bara äro en onyttig tyngd för ftats-fafan. Så är det werkligen, men blott i några enskildta fall, och det fom mer deraf att de äro menniskor och således fattiga fins dare, felaktiga, eller just fom wi alle andre fambhillsmedlemmar. Men att få döma om alla prester, det är orimligt, orättwist och ffamlöft. Ty, om ock ej pre: fterffapet i allmänhet är ett lärdt stånd, få finns der inom dock mycken lärdom, ja, af högsta art, fom är Lan: det både till största prydnad och nytta. Och inom wil: fet stånd är då lärdom högre eller jemnare? är det t. er. inom landtmätare-factet, krigsståndet, domare-fåren eller tullftaten, o. s. w.? Endast wåra lälare hafwa manligen en jemnare bildning. J afscende på presternas riks: dagswerksamhet säger man ock: hwad skall en prest tunna döma om stora och lilla flottan, om banfawäfendet, om tullagstiftningen, m. m.! Hwarför icke, fan en prest ej döma lika bra derom som en bonde, borgare