Pehr Gubbe!4 lär väl en och annan läsare, vid genomögnandet af titeln på min lilla berättelse, utropa ,Har det funnits någon prest med ett så besynnerligt namn?4 Jo verkligen, värdaste läsare! har det icke så. Jag skall straxt ha äran berätta om honom och äfven bevisa att han verkligen lefvat och hetat Pehr Gubbe, men, i händelse du möjligen skulle vara mindre bekant med förhållanderna här på ön vid den tid han lefde, så och för att kunna bättre berätta det lilla jag vet om Pehr Gubbe, så tillåt mig få i förväg i största korthet något antyda desamma. Sextonhundratalet, så utmärkt i många afseenden, medförde för Gotland stora förändringar och politiska omkastningar. Efter att i två och ett tredjedels århundrade varit såsom Dansk provins införlifvad med Danmark, återkom ön vid fredsslutet i Brömsebro 1645 till sitt gamla moderland Sverige, men under den långa tid den varit skiljd från detta Rike, hade den fordna kärleken til Sverige hunnit slockna på Gotland och tillgifvenhet för Danmark i stället uppblomstrat. Serdeles hyste Presterskapet starka sympathier för sistnämnde land och sådant var icke underligt, ty somlige af presterna voro födde i Danmark eller af Dansk härkomst och alla hade de studerat i Köpenhamn, hvadan både slägtskap och ungdomsminnen drogo dem till Danmark. TI alla tider har Presterskapets inflytande på allmogen varit stor, men den tiden var den vida större än nu och detta inflytande användes till förmån för Danmark, när helst den gamla tvistefrågan om bättre rätt till Gotland skulle med vapnens magt slitas mellan nämnde Rike och Sverige. I mera än ett århundrade eller alltsedan mot slutet af 1530-talet Reformationen infördes på Gotland, hade dess allmoge hört Guds ord förkunnas för sig på Danska tungomålet, hade börjat anse Danskan, som så nära liknar Gotländskan, för modersmål och Danmark för moderlandet. Hvad harm och smärta måtte det icke hafva väckt på Gotland när underrättelsen dit ankom, att Danmark — oförberedt till strid, svigtande för den stora hjelten Lennart Thorstenssons angrepp, öfveriladt af Svenska krigareskaror — varit nödsakadt att oftra något för att ej förlora allt och bland detta något äfven Gotland, som alltså genom några penndrag skiljts från Danska Riket. Dylika vigtiga penndrag kunna uträtta stora ting, men ej förändra ett folks känslor och sympathier, dertill erfordras århundraden. Detta insågs af den kloka och kraftfulla Regering, som då styrde Sveriges öden. Den förstod huru vigtig för Sverige besittningen af Gotland var, att fortfarandet af denna besittning mycket berodde på huruvida Sverige kunde vinna öboarnes tillgifvenhet samt detta åter berodde till stor del på Presterskapet. Derföre omfattades detta med serdeles huldhet och fick behålla sina gamla tionderättigheter oförminskade, ehuru Presterskapet i det öfriga Sverige genom Reformationen förlorat 2:delar deraf och endast hade qvar Å:del eller tertialen. Men det Gotländska presterskapets tillgifvenhet sör Danmark var för stark för att häraf försvagas. Det sortfor att sända sina studerande söner till Köpenhamn, att hoppas på att framtiden åter skulle lägga Gotland under