— ÖDLIJ. Widare wäcktes på Landstingets sista dag förslag (of R. Cramer) om att till K. Maj:t ingå med under dänig förfrågan om rätta förståndet af 16 S. Lands tingslagen, eller om utlottning af ledamöter, hwilket antogs. Förslag (of C. I. Bergman) om att till Lands tingets Ordförande inkommande förslag måtte före Landstingets början och få tidigt fom möjligt tryckas, på det wederbörande landstingsmän matte funna med det fnac raste derom få nödig kännedom —, antogs. Förflag (af C. J. Bergman) om att beqwämligare rum mid Landstingets sammanträden måtte beredas dem, fom der göra anteckningar för ortens tidningar —, antogs få till wida, att sekreteraren derom skulle ombestyra. — ESlutligen upplästes ett fort sammandrag af Landstingets pro tofoller, fom woro wederbörligen justerade och sist nuderskrefwwos. Sedan Ordföranden hållit ett lämpligt tal till församlingen, wardt Han af Landstingsmännen ine bjuden till middag (liksom desse före förhandlingarnes början warit inbjudne till Ordföranden); och — dermed löstes Tinget. Skulle wi öfwer wårt första Landsting wåga yttra några allmänna åsigter, få börja mi gerna med att uppe riktigt lyönska Landet öfwer detta få wäl öfiverfträfivas de första försök med denna nya och få wigtiga samfundsinrättning. Så förhandlades allt der med hofsamhet och yttre slick, Ordföranden ledde öfwerläggningarne med jemnes het, behag och reda samt med största altning för Landstingets rätt, man mar aktsam med att ej onödigt betunga Landet med några stora palagor och i allmänhet förfigtig med antagande af alltför stora förändringar eller midt swäfwande förflag, ja, kanske war man deruti någon gång alltför försigtig. Men då det är fråga om nya famhäls liga inrättningar och sörsök, är det, enligt ordjpråtket, alltid bättre att krypa än flyga. Det är naturligt, att man ej af alla ledamöter der i allt kunde wänta nås gon fullkomlig wana wid offentliga wärf af detta flag: så kom man att sitta klasswis, bönderna för sig och de s. k. herremännen för sig, man kom i hastigheten att tala om det swenska fastlandet (lilsom ide Gotland ocksa wore swenskt) och man begärde för en wiss obetydlig öfwerläggning att få rädslå inom slutna dörrar, hwilket deck ej befanns nödigt. Men, — alla barn i början; och det hela tedde fig doc rätt bra. Det enda, fom derunder på allwar gjorde of häpna för ett ögonblick, war den hotande brodden till osämja, fom tycktes upp spira mellan landet och staden, eller att landtboarne nä gongång (åtminftone i orden) wisade sig hardt när obilliga mot stadens sannskyldiga fördelar, samt att nästan endast stadsmänuens förflag, till deras heder, woro af allmänneligare syfte, eller få wäl för landet fom för ftaben, då deremot landtboarnes förslag mestadels blott å syftade landsbygdens fromma, samt att allrastörsta Ddelen af dessa sednare lades till handlingarna utan widare åtgärd af Landstinget. Men denna kanske blott Faonskenliga olikhet i åsigter om de särskilda follständens, landets och stadens, fördelar hoppas wi må anses och wara blott ett öfwergående moln på wår samdrägts hime mel; ty eljest skulle reprefentations-förflagets fiender få skäl att spå allt ondt om hwarje tilltänkt famhällsutweckling på fri follsgrund. För öfrigt gingo Lands tingets arbeten i all enighet fin gilda gång till en frillsam samhällets förkofran, och flere talare-förmågor läto fig förnimmas, fom både med grnndlighet, owäld och behag, behandlade flera Landets wigtiga frågor. Och det war en fann fägnad att erfara huru fom med den jemnare bildningen och talareförmågan också förenades en ofta uttryckt altning för det allmännas rätt, den ftörita warsamhet med Landstingets widsträckta rättighet att beskatta och en upplyft wälwilja för offentligheten, men