—— — — —— Å andra sidan talar äfven följande positivt för ett mord. Den anklagade var svartsjuk. Ilan hade sannolikt en underrättelse, kanske blott en aning om ett förestående rendezyous mellan löjtnant von Feldheim och sin hustru. Han ville öfverraska dem, för att taga hämnd. Han förberedde allt detta ganska ändamålsenligt. Han föregaf att han måste rosa bort till en tre mil derifrån boende patient och att han icke skulle komma tillbaka förrän dagen derpå. Han återvände emellertid midt i natten. Det bref, som kallade honom till den sjuka, har ingen läst. Detta bud, som öfverlemnade detta bref, var en obekant, som sedermera icke kunnat anträffas. Den föregifne patienten har icke varit sjuk, eller sändt hyarken bref eller bud. Ilär under läg en afsigtlig mystisikation. Från hvem den utgick, är intet tvifvel underkastadt. Sälunda var brottet planmessigt förberedt, med lugnt, berådt mod, med mogen öfverläggning. Med anledning deraf måste brottet laglikmätigt hänföras under henämningen mord, hvilket äfven bekräftas af gerningsmannens sjelfanklagelse. Till följe häraf anklagas doktor Brand härmed i lagens namn att med berådt mod hafva förösat ett mord! Anklagelsen åhördes under den djupaste tystnad. Den var klart affattad, åtminstone så klart som det hela händelsen omgifvande dunkel medgaf. Den var författad utan allt väld, utan någon afsigt, att uppväcka fördom emot den ankla