Okt., går ombord på skrufsregatten Hellas, som skall öfverföra honom till hans nya fädernesland. — ,Dagbladet meddelar ryktesvis, att konung Georg före sin afresa från Köpenhamn ämnar afsäga sin eventuella arfsrätt till danska thronen till förmån för sin yngre bror, prins Waldemar. Arfföljden har, enligt sednare ankomna poster, blifvit ordnad sålunda, att konung Georgs yngre bröder och deras slägtlinie komma att gå framför konung Georg och hans linie. Denna handling blef af konung Gcorg och hans fader underskrifna den 12 d:s. Ryska storfursten Constantin har med familj afrest öfver Berlin till Wien, dit han den 10 dennes ankom och vid -bangården möttes af kejsar Frans Josef. Från Wien skulle, efter en dags uppehåll, resan fortsättas till Krim. Den revolutionäre stadschefen i Warschau har i en kungörelse varnat stadens innevånare att noga vara på sin vakt för den husundersökning, som man säger att de ryska myndigheterna ämna låta verkställa i hufvudstaden. Från Turin förmäles att Garibaldi plötsligt insjuknat på Caprera i en stark feber. Hans måg Conzio med fru hade skyndsamt afrest till Caprera. En ny tvistefråga har uppstått mellan den påfliga och den italienska regeringen, derigenom att den päflige konsuln i Neapel beröfvades sitt exeqvatur derföre att han befanns delaktig uti en bourbonistisk sammansvärjning. Nu har äfven kardinal Antonelli fråntagit den italienske konsuln i Rom dennes exeqvatur och man tror att alla påfliga konsuler i de italienska staterna skola blifva tvungna att lemna sina befattningar. Enligt den engelska tidningen Morning Herald har utrikesministern lord Russell låtit lägga beslag på de båda krigsskepp, som byggas på hrr Lairds varf i Liverpool och hvilka man ansåg vara ämnade åt de konfedererade staternas regering. Den engelska tidningen Daily News yrkar att makterna ofördröjligen skola erkänna Polen såsom krigförande part och resonnerar derom på följande sätt: Enligt Journal de S:t Petersbourg har den ryska regeringen i hufvudsaken tillbakavisat de tre makternas föreställningar och ämnar i Polen fullfölja sin traditionella politik. Man vet af erfarenhet hvad Ryssland menar med upprätthållandet af dess fördragsenliga rättigheter i Polen; dit hör bland annat privilegiet att beröfva polackerna alla vilkor för en civiliserad tillvaro, på det godtyckligaste sätt och i största skala konfiskera privategendom, kallblodigt mörda polacker eller döma dem hoptals till landsflykt eller ett qvalfullt lif, som är värre än döden. Under sådana omständigheter är det, menar tidningen, en hesallande pligt att allvarligare än någonsin förfäkta polackernes rätt att blifva erkända för en krigförande part. De äro en krigförande part i ordets alla bemärkelser, enär de under åtta månader förmått föra en fran gångsrik strid mot Rysslands samtliga stridskrafter. En gång erkända såsom krigförande kunde polackerne ej längre kallblodigt mördas, utan ryssarne tvungos att iakttaga det civiliserade krigets rättigheter och bruk. Således borde i mensklighetens och civilisationens ej mindre än i den kränkta folkrättens intresse polackerne utan alla omsvep tillerkännas en krigförande makts ställning. Detta är den enda tjenst som Europa för närvarande kan göra dem, och den enda de begira. — —