Pannkakor? Hvad tjenar det till att ligga der och mumla om pannkakor. Får du då inte sådana alla år — hvar fettisdag? Och hvad kan en ordentlig man mer begära? Pannkakor, det får jag säga! Jag ber dig, Blomberg, det tjenar ingenting till att ge mig goda ord, för att jag skall låta dig sofva. Det vill jag inte. Vet du hvad äggen kosta nu? Jo, tjoget kostar sjuttio öre, och då kan du räkna efter hvad det vore för en utgift. Ack, låt då bli att svära och bannas för äggen, om du inte vill, att bädden skall sjunka med dig. Inte sannt, du vill anses för en aktningsvärd handlande? Jo, jag skulle bara önska, att folket kände dig så väl, som jag gör det! Ligger han inte der och svär och förbannar sig för några ägg! Men jag har fått nog af det här dehandilngssältet, Blomberg, alldeles nog, och ju förr det tar slut på det, dess kärare skall det bli mig. Jag gör mig all möda i verlden att hålla allt tillsammans och ge ut så litet som möjligt, men det här är tacken för det! Jag skulle vilja se den fru, som använder sitt kött så väl och så sparsamt som jag. Men om jag kastade bort dina pengar på gatan eller slöste bort dem på grannlåt, då skulle jag nog slippa höra sådant här prat. Den fru, som blott har sin mans och sin familjs bästa för ögonen, blir alltid sedd öfver axeln, men lata, odugliga modedockor, de ha goddagar. Hvad tjenar det till att du ligger der och pu