Fru Blombergs sparlakanslexor. Fritt efter Douglas Jerrold. (Inledande anmärkning.) Den stackars Job Blomberg var en bland de få män, hvilka naturen i sin tillfälliga godhet mot qvinnorna sändt i verlden som tålmodige åhörare. Han var måhända i mer än ett hänseende, helt och hållet öra. Och detta öra hade fru Blomberg — hans rättmätiga, vigda fru, såsom hon tid efter annan påminte honom om; ty hon var ej fru för att bära kedjor utan skaka dem — tagit i uteslutande och odelad besittning. Herr Blomberg var imellertid begåfvad med en oförstörbar kroppskonstitution. Ett enda faktum skall bevisa sanningen af detta påstående. Han lefde trettio år med fru Blomberg och öfverlefde henne dessutom. Ja, trettio år behöfde fru Blomberg till sina föredrag öfver de fröjder, bekymmer och alternativer, dem den der till utseendet så lilla kretsen, vigselringen, innesluter. Efter Jobs död fann man en liten packa papper med påskrift: Sparlakanslexor, hållna under loppet af trettio år at fru Barbara Blomberg och tåligt åhörda af Job, hennes äkta make. Det är dessa vi nu, efter den aflidnes vilja, gå att meddela våra läsare.