grepo soldaterna alla männen, och uppställde dem i led framför honom. Byns qvinnor och barn stodo i närheten och väntade i den förskräckligaste ångest hvad som komma skulle, ty ingen begrep ett ord af hvad som sades; och dessa olycksbådande tillredelser kommo dem att frukta det värsta. I detta ögonblick uppträdde en ung man på scenen. Det var en son till byns pastor — en yngling om tjugu år, som studerade teologi för att kunna efterträda sin far. Lyckligtvis kunde han litet franska. Det behöfdes ej det förskräckta folkets rop och böner för att få honom att inse, det hans hjelp här vore af nöden. Han vände sig genast till löjtnant Lamotte och begärde en förklaring. Jag har fått ordres att hämnas på byn, svarade denne, ,för det sätt hvarpå J hafven behandlat några af våra soldater i går qväll. Marskalken har befallt, att tio af er skola skjutas. Det enda jag kan göra, är att låta er draga lott sinsemellan, så vida J ej viljen uppge namnen på dem, som föröfvat våldsgerningen. Men, utbrast den unge mannen, ,er general är illa underrättad. Här har inga franska soldater varit före er. Sanningen att säga, ha vi hela natten varit i största fruktan och oro, men dalen är djup, och till en del dold af skogen på denna sidan. Der är både Mitteloch Unter-Waldorf, hvilka ligga längre ned i öppna dalen. Ni kan lätt öfvertyga er om att vår by är alldeles utan