Himmel! han liknar, ropade en annan, han tif nar ... nej, det är inte möjligt, inte möjligt .. . Acd, det är inte blott möjligt, utan fäfert! swarade den fom fatt bredwid Länsmannen och hwilken, till allas fasa, icke war någon annan än den högtärade gästen från gårdagen: jag måste resa, mina hederswänner! Så är det när man är så eftersölt fom jag, jag få ju Hur ef: tersökt jag war. Det får wara få länge med de der träaffärerna. Jag gör i jern i stället. Se här, gomänner, en bit på prof, fe, fe bara! Det ffa inte wara wan: liga fingrar för en sådan ring. Derwid sträckte han fram fina Händer, fom woro korslagda öfver hwarandra, men hårdt sammanknipta wid handlofwarna meest en jernring. Ånmu en gång, tad för i går!ropade han, rörande lifligt på fingerspetsarna; tad för i går! Jag fan inte trycka era händer. Men fom hit istället och tryck mina! Kom, bror Ekström, bror Lindgren, bror Berg, bror Ström! Hårdt att resa utan att ha med fig några fuvenirer från er. Adjö, bederstnyfflar! Kommer ni till Stockholm, så glöm inte bort Långholmen! Jag flyttar dit, der är så wackert om sommaren, man bor som i ett slott, har till och med högwakt wid porten. Adjö, adjö, jag fa skicka er min fotografi och .. . Mera hördes ej, ty wagnen rullade och förswann. Men man hade hört nog, och war det någon i föllffapet, fom för tillfället gick i bakrus efter gårdagsaftonen, så nog blef han spiknykter igen. Men aldrig glömmer man i den staden den firade och eftersökte gästen från hufwudstaden, den store affärsmannen, fom wille göra i trä och jern, fast han, efter hwad man sedan fick meta, hela sitt lif endast gjort i Fyra waror. (Jllustrerad Tidn.)