gubbe! uret är oskadadt, alldeles oskadadt både inuti och utanpå, men i samma ögonblick, då det halkade ur min fars hand och föll ned på marken, hade sannolikt något litet sandkorn inträngt mellan hjulen och kommit verket att stadna klockan 10, den timme då han bjöd dig till sig. — Dervid skakade den unge czaren verkligen ett sandkorn ur urets inre ned i sin hand och visade det för gubben. Se, detta sandkorn, sade han, i det tårarne qväfde hans röst, ,se, detta sandkorn kostade min far lifvet och thronen! Uret började nu åter raskt att picka och skynda framåt till den försummade elfte timmen. , Ett sandkorn! utropade den gamle dödgräfvaren, med glödande ansigte, i det han reste sig upp från sitt läger. — Allsmäktige! det är din hand! Ack, mina ord voro profetiska, då jag på kyrkogården yttrade till den olycklige czaren: Ett sandkorn är i den Allsmäktiges hand tillräckligt för att omgestalta nationers och regenters öden! O, hvilken profetia! En dödstystnad herrskade kort derefter i rummet. Djupt skakad och tankfull blickade den unge czaren på det lilla ur, som han ännu höll i händerna; hans kavaljer, gardes-adjutanten Wilikoff, stod lika djupt skakad vid hans sida. Dårde åter skådade upp, var den gamle död. Våldsamheten af denna natts fruktansvärda intryck hade uttömt hans lifskrafter och krossat hans hjerta.