Efter examens slut, den 25 April, utdelades af Ott: rektionens Ordförande, fom derwid höll ett för tillfället lämpligt tal, de utaf examinatorerne bestämda premier, nemligen: ett dyrbart AnfarUr af Guld till Sjö-Kapitenen af 1:a klassen W. J. R. Edlund, hwilken ere hållit det högsta betyg fom fan utdelas, samt en Miarinkikare till hwardera af Sjö-Kapitenerne af 1:a klassen L. 3. Söderström och E. N. Sandawist; hwarjemte Ordföranden tillkännagaf, att examinatorerne jemwäl bes stämt att premium, bestående af ett exemplar af Klints Navigation med Tabeller, skulle tilldelas Sjö-Kapitenen af 2:a klassen O. P. F. Westdahl samt att detta pre mium, fom ej genaft war att tillgå, skulle framdeles genom Direktionens föranstaltande komma den belönte tillhanda. — Wid Upsala universitet har under wåven theoretiff-theologiff examen blifwit aflagd af W. L. Klint, Gotlänning. Lagtima sommartinget med Gotlands södra härad, hwilket warit utsatt till den 18 Maj, kommer först att taga sin början den 1:sta Juni. — Syskonen Neruda, DÅ det um torde interessera wåra läsare att höra några ord om dessa så unga och så berömda artister, meddela wi ur en recension i ett Stockholmsblad (Aftonbladet för den 13 Febr. 1862) nedanstående utdrag: Den af syskonen Neruda gifna foirveen i förgår hos La Croix, till förmån för wärdanstalten för obotligt sjuka, war tal: vift besökt. Mozarts EF-durqwartett, fom inledde konserten, röjer mästaren bade i tedning och folorit. Menuetten i gardagens ef-durqwarteit är af en ypperlig effekt. Adagion är ljuft genom trängd af Mozarts fröna eligista ton. De tre syskonen Nerudas samspel har redan ofta wäckt beundran och hr Aubert har mu gjort fig få förtrolig med dem, att hans stämma smälter in i ensemblen, lika afrundadt och mjukt fom deras. — Wilhelmina Neruda, som i Gounods bekanta Meditation öfwer Bachs 1:a pre ludium i förgår firade en ny triumf för sitt gripande och färg: rika föredrag, hade äfwen den artigheten att i slutnumret bjuda publiken ett här of Henne förut ide gifwet stycke: l.es Arpöges af Vienxtemps — smakfullt acfompagnera dt pa violoncell och piano af hrr Norman och Frans Neruda. Denna lilla fapris, fprite tande af lif, utfördes af den unga artisten pa ett mmärkt sätt. Det slälmska och det eldiga tycks just wara hennes force och i få dana satser elektriserar hon owilkorligt. De betydliga swarigheter, fom denna lilla komposition företer i tekniskt afseende, atergafwos af henne med lekfullt trots, och de bizarra dissonerande swrangen träffade hon med sällspord precision och renhet. — — —