På grund af en inbjudning af ett antal per soner, till sörre delen riksdagsmän, hölls på aftonen den 2 d:s ett möte i nedre lörssalen i ändamål att gifwa uttryck åt sympatierna för det ädla och olyckliga polska folket. Mötet war besökt af omkring 2,000 personer; förhandlingarne öppnades af hr Blanche och blef till ordförande wald frih. A. C. Raab. Talarne woro fold. Raab, hr Sohlman, riksdagsman Uhr, I ärade höfd. CarkenRiksdagsman Per Nilsson i Espö, hr Tersmeden, riksdagsman Rosenberg, frid. HD, Hamilton, Aug. Blanche m. fl. På frih. Hamiltons förslag antogs följande, såsom mötets beslut: Församlingen will, för att i hwad på den fon bero, uttrycka sitt warma deltagande för det lika ädla som olyckliga polska folkets oförtjenta lidanden, förllara såsom sin åsigt: 1. Att Polens folk blef emot all folkrätt behandladt, då det fweffullt öfwerfölls af fina mäktiga grannar, och dess land delades mellan dem. 2. Att detta folks nu fnart hundraåra protest emot detta wåld och def upprepade försök att återwinna sitt nationella oberoende, ej kunna med skäl af någon för: blandas med wanliga upprorsförsök, utan äro inför Gud och menniskor till fullo berättigade, 3. Att derföre äfwen den nu började polska frihetsstriden, enligt wår förmening, är fullt berättigad, jynz nerligast genom det sätt, på hwillet den senast anbefallda rekryteringen utfördes, då den begagnades som ett medel att gripa och ur landet bortrycka den bästa delen af dess ungdom, för hwilken ej lemnades något annat wal, än att fegt underkasta sig denna wåldsåtgärd, eller modigt sua på ärans fält. . Att wi ej nog kunna beklaga, att Europas öfriga it ej längesedan bidragit till återställandet af det polska folkets nationalitet, samt att mi ej funna annat än ute tala den allwarligaste förkastelsedom öfwer hwarje försök af en främmande regering, att i den nu pabegynta fri hetsstriden understödja Polens förnt öfwermäktiga fiende. Af dessa skäl tillönska wi det för sitt fosterlands oberoende nu åter kämpande polska folket den Högstes bi stånd under striden, en slutlig seger samt ernaende af den nationala frihetens och sjelfständighetens wälsignelsel Sedan ännu några talare uppträdt slöts mötet med följande: Frih. Hamilton ansäg att i likhet med hwad som är öfligt på andra ställen der opinionsyttringar af fellförsamlingar göras, det bör anses nog med de uttafonden fom ske och med deras reproducerande och fringförande genom pressen. Hr Blanche föreflog att ett telegram, innehållande mötets beslut, ffulle affärdas till furft Czartoriffy, hwillet förslag af mötet antogs. På förslag af frih. Hamilton beslöt mötet uttryka den önskan att det exempel som detta möte gifwit måtte följas på andra ställen inom Swerige. Slutligen blef insamling beslutad och Bondeståndets talman Mild Larsson i Tullus gaf på stället såsom grundplåt en summa af 500 r:dr r:mt. Jnsamlingen denna afton uppgick till omkring 1,100 r:dr. Wid Kongl. Patriotiska Sällskapets fammane komst den 27 sistl. Febr. utdelades belöningar åt 5 per soner, 2 drängar och 3 pigor, för långwarig trogen tjenst samt åt en (en torpare) för utmärkt odlings flit. Det saknas nog ide sådana fall på Gotland att tjenare både långwarigt och troget tjent samma husbonde, men på 20 år åtminstone har man wäl ej hört omtalas någon offentlig uppmuntran åt dessa faft än sådana från staten årligen utdelas. Mot brånnfår har man Frankrike tillfälligtvis upptädt, att ett stycke fallt träkol, lagdt på ett brännsår, genast stillar smärtan och att såret läkes om kolet får 1—: :D —— qwar. Ff 2A2. snq mer 12en