Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson. t (Forts. fr. föreg. N:o). III. Sedan Peder Norbagge den följande dagen gjort sin morgonbön, som bestod i ett längre santiserande på siolen, slog han sig neder vid sidan af bordet midt emot lärjungen och började sitt samtal sålunda: — Min kära Nisse! Innan jag ger ett bestämdt svar på din fråga, vill jag i få ord berätta min egen lefnadshistoria. Den innehåller ett och annat som kan tjena oss till rättesnöre för vårt bedömande. IIvad man sjelf pröfvat och erfarit kan man med trygglret rekommendera till begrundande åt andra. Lyssna derför med uppmärksamhet till mina ord! Jag är visserligen ännu en ung man, blott trettio år gammal, men jag har ändå upplefvat många både glada och sorgliga stunder här i verlden, såsom du i det följande skall få höra. I ett främmande land, bland dånande strömmar och skyhöga fjell, ligger ett litet landskap som kallas Guldbrandsdalen. Här såg jag första dagens ljusning i en mossbelupen hydda, som var belägen vid sidan af en larmande elf långt borta in i den mörka skogen. Min far var soldat och stupade vid Fredrikshall på samma dag som hjeltekonungen Carl den tolfte. Min mor fällde strida