— ———————— redan förderfvat honom, om inte jag hade försonande trädt emellan. Jag känner bäst hans sinnelag och jag ber dig för Guds skull, var mild och resonlig mot pojken! det är ju vårt enda barn och vår enda glädje. Förstör du denna, så ha vi intet att lefva för. — Onödigt bekymmer, Sara. Jag håller pojken så kär som du. Den man älskar, den agar man. Karl skall karl styra. Får jag handskas med junkern, blir han bra, annars en odugling. Kläder skall han ha, mat skall han ha, men arbeta skall han äfven. Bondens svett och möda ger huset fröjd och landet gröda. Nisse skall bli en dugtig bonde liksom far sin. Man skall inte säga att häradsdomaren i Härslycke har födt upp en odåga, som bara vill sitta vid spiseln och lata sig. Arbete skall han lära sig. — Det vill han också — genmälte hustrun, — men du ser ju sjelf att han har dåligt handlag, hvarför det inte kan gå så fort. Jag tror knappt att det nånsin går bra med den saken. Nisse är skapad för boken och han säger sjelf att han vill bli prest. Vi gjorde klokast i att gätta honom i stadsskolan. Detta var ett förslag som mor Sara hade framställt många gånger, ty sanna förhållandet var, att Nisse hade stor lust för läsning och ringa håg för kroppsarbete. Fadren var af motsatt tanke; han svarade tvärt: — Rör inte vidare på den strängen. En bra