Om Förflaget fill en Underwisnings-anstalt för Flickor härstädes. Med största fägnad hafwe wi af Gotlands Tidninz gar erfarit, det Confift.-Not. Mag. H. P. Gustafson inbjudit bildningens och ungdomens samtlige wänner och målsmän härstädes, att Mandagen den 19:de dennes sammanträda på stora Skol-salen för att då rådslående samtala om möjligheten att här i Wisby inrätta en under allmän kontroll stående Undermisnings-anstalt för Flickor af medelklassen. — Riket har gjort mycket för Gossarnas bildning, men föga eller intet för Flickornas; det är derföre på hög tid, ot också något allwarligt och dugligt i den wägen göres till förädlan: det af förständ och hjerta hos Landets döttrar, fom snart blifva hemmens mödrar och husqwinnor, och som dermed alltid äro den djupafste grunden för wårt Folks hela sedliga lif. Derföre kunne wi ej annat än på det lifligaste, äfwen för wår del, uppmana den bildade allmänheten, få wäl män fom qwinnor, att lyssna till den wälwilliga uppmaningen och talrikt infinna sig på sagdan dag till rädplägning om detta få högwigtiga Ämne. Ty, utan att wi känna det förslag, som wäl härom då kommer att framställas, äro wi af Mag. Gustafsons ställning som prest och gammal skolkarl förwissade om, att den tilltänkta Flickskolan (få wida en sådan Här fan komma till stånd). slutligen kommer att ordnas på bästa sätt, d. w. s. i enlighet med hwad wår tid och den qwinliga ungdomens nya ställning i samhället nu fordrar; hwilket wäl är, att den unga qwinnan (som är det renaste, kärleksrikaste och mest hoppfullla i Guds skapelse), ge nom skolan blir ställd inför Gud, Fäderneslandet, naturen och förnuftet. Detta höga mål winnes säkert för den qwinliga ungdomen, om man med förakt för utanlexorna, den wanliga penfions-fernipan, falongs-faclet, pedanteriet och blåftrumpeswåfendet, från början styrer både under: wisning och uppfostran till werklig, fullt fattad och anwändbar kunskap, om ock i ringa mått, samt till allwarsam, gudfruktig hjerteförädling. Öfwertygade om, att detta är rätta syftet för wåra flickors bildning i skolan, tro mi och att målet wissast ernås genom ungdomens underwisning blott i några få läroämnen, men dessa framställda med full fönne dom af saken, fart och med kärlek till ämnet och unge domen, hwarwid den underwisande alltid mer bör tala till förstandet och hjertat, än till minnet och ffryt-fänflan. Således är det säkert tillvädligt för flickors bildning, äfven i de högsta klasserna, att de unga — med undwikande af all utanläsning, få widt möjligt —, enfaldigt och djupt få inhemta kristendomen, men utan det i wåra dagar omhuldade dystra läseriets alla öfwerdrifter, som kläda ungdomolifwet i säck och asko, störa hemmens frid, hota förnuft och samhällsordning, pungslå de enfaldige rätt hederligt och fom till och med tilltro fig att funna ncka den döende syndaren religionens tvöft —, en lära, fom för öfrigt bäft passar gamla jungfrur och wederlikar, och fom således ej hörer hit. Widare böra skolflickorna öfwa fig i modersmålet, först medelst satslära (men för all del ide utantill), hwarjemte följe mycket flitiga skriftliga uppsatser öfwer uppgifna ämnen samt tal-öfningar, alltid inför hela skolungdomen. Derjemte skola de inhemta Fäderneslandets historia och geografi (efter korta sammandrag), men först fedan de förberedande enkla begreppen dertill, fom mans ligen förbigås, äro fullkomligen och praktiskt fattade; der till bör blott det wigtigaste af naturläran meddelas. Och endast dessa få läroftyden innefatta werkligen på ens gång skolans kärna och lifwets wigtigaste föremål. — Def utom måste dem gifwas nödig öfning i mälfrifning, räkning samt möjligen i linear-tedning eller ritning (men utan allt artisteri); nödigt torde wäl oc anses, att de äldsta flickorna måtte få inlära något främmande fpråt, . AR Ag -— —