vi gräto alla af vemodig glädje då lille Carl nedsänktes i familjegrafven; han hade varit arftagare till ett äradt namn, en stor rikedom, men hvad nytta hade han haft deraf; det fattigaste barn i hela trakten hade känt sig lyckligare än han; nu var han lycklig; der han nu var höras inga sträfva, hårda ord, inga missljud klinga från de gyllene harporna eller från englaläppar; allt är kärlek, frid och skönhet. Jag fruktar att många barn hafva samma sorg som lille Carl och derföre är jag sällan ledsen då jag ser små grafvar öppnas; ack hvad kunna äfven de bästa föräldrar gifva sina älsklingar, huru litet kan man skydda dem för plågor, nöd och sorg; nej gråten och bedjen hellre för de många förvildade, uthungrade, sjuka och plågade barn som finnas i verlden; gå, du menniskovän och lindra de smås nöd hvar du finner den och i hvad form den viser sig och mins att Jesus sade: ,det J hafven gjort en af dessa minsta mina bröder, det hafven J ock gjort mig. Böneord. Det skönaste i verlden äro böneord från barnaläppar. Man har berättat mig om ett skepp som var i sjönöd. Stormen tjöt i tackel ock tåg, vågorna gingo skyhöga och kastade skeppet lik en boll på vattnet, undergången syntes alldeles viss och oundviklig. Alla ombord voro utom sig af fasa och dödsfruktan, några bådo och ropade högt till Gud om