Hårda ord. Hu! det ljungar i mina öron och alla nerver i min kropp komma i skakning då jag bara tänker på dem! Huru de skära, såra och sarga hvarje vekt och ömtåligt sinne! De förstöra all frid och trefnad i hemmen och göra verlden till ett Babel, de krossa själens renaste och skönaste känslor och någon gång förstöra de till både kropp och själ dem, som Fänge utsättas för deras hånande inflytande. Jag kände för ej längesedan en söt liten gosse med gula lockar och ögon så milda och blå som vårens sippor. Man brukar orätt nog kanske tala i dagligt tal om ,god som en engel och vacker som en engel. Om jag får begagna mig af samma uttry ck var han verkligen båda delarna, men vid fyra års ålder miste den lille stackaren både far och mor och kom till en gammal ogift moster. Den lille gossen hade aldrig hört annat än ömhetens och kärlekens ord och när han nu hörde moster Minas jemna kält och gnat blet han nästan förslöad; till att börja med grät han beständigt, sedan försökte han på allt sätt vara lydig och snäll, men då inga bemödanden hjelpte, då mostern aldrig berömde honom utan alltid klandrade och tadlade honom vid minsta barnsliga förseelse, blef han så trött vid lifvet att han ej kände glädje af något och synbarligen utan att röras hörde på den skur al bannor, som från morgon till qväll