Wisby den 31 December. Nyårs-önskan. Med denna dag har åter ett år förrunnit, Hwaruns der millioner menniskor kommit till werlden och andra millioner gått bort till hwila och dom; åter är ett År framgånget med fina förhoppningar, pröfningar, strider, nöjen och qwal; blott minnet talar till oss om den fär lek, wi njutit eller om de swidande förluster, wi deruns der gjort, och wårt samwete säger oss alla oblidkeligen hur litet wi älskat, hur föga godt wi welat och hur ringa wi uträttat för det som sannt är och rätt. Så ewigt enahanda som naturwexlingarne äro, få tufenfaldigt olika äro deremot de enskildta menniskornas öden, deras tankar, känslor och handlingar, hwilla alla inför den Allswåldige äro att anses blott såsom ett glittrande dam och hafwa sitt enda hopp och tröst i den werldsfamnande barmhertigheten. Under det snart hängångna året hafwa folken dels warit blodade af de ohyggligaste strider för rätt och fri het, dels otåligt bitit i bojan eller med halfdraget swärd afwaktat den ftund, då deras kamp skulle få börja: så ter sig mångstädes hat, wrede och krig mellan bröder. Men, bland händelsernas oroliga bränningar står gamla Swerige äunu lugnt och lyckligt på fin gamla folffrihets grund och under lagens hägn; och under det att andra folk fålunda fömpa för frihet och bröd samt deras wåldsherrskare antingen bespottade fly från fina riten eller bakom mångdubbla leder af legoknektar darra för fina egna underfåter, ega wi redan all önskelig frihet i för nuft, rätt och näring, och, omgifwen af folkets måls: män, gör mår Konung i tryggaste lugn och under me nighetens jubel ett gladt segertåg genom Landet för att inwiga ett fredens storwerk för wåra förbindelser och wart näringslif. Jemte rätt att deltaga i lagstiftningen, sjelfwa bestämma wåra skattebidrag och nu och med hugs naden af sjelfstyrelse i wåra närmaste offentliga ange: lägenheter, hafwe wi under en folklär konungs och wåra fria ständers samwerkan den wissaste utsigt till hwarje ädel samhällsutweckling och nyttig förkofran. Derjemte åtnjute wi oc ordets frihet, hwilket, wisserligen ofta mifbrukadt, dock i allmänhet är få nyttigt för sanningens uppdagande, till oskuldens wärn, mot ondskans fmygans de wälde samt till förnuftets och wår frihets säkra be fästande. Se der Sweriges lycka, äfwen under det för flutna året, hwilken hwar man känner, men den hwar och en också borde lifligare erkänna i ett tacksamt hjerta! Derföre må wi alle tacka all god gåfwas Gifware för den frid, det ljus och all den lycka, som Han äfwen under det snart förflutna gamla året behagat beskära wårt älskade Fädernesland. Men tacksamheten för allt det goda, wi ega skulle sannerligen warmare och renare stiga ur många hjertan om wåra medborgare i allmän: het bättre wisste hwad elände ännu finns bland andra folk samt hwad wald, mörker och förtryck fordom också herrskat i wårt Fosterland. Derföre är det det offent: liga ordets skyldighet, att, ehuru dess wälwilliga måls: män, gent emot wurmare och ränksmidare, oftast derför ej winna många wänner eller fördelar, framhålla detta för allmänheten samt meddela allt det, fom fan befordra samhällets upplysning till förnuft, laglydnad och sanna frihetsbegrepp, hwilket allt äro de allmänna grunderna för enskildt wäl och allmän lycka. — Och wilje wi i mår ringa mån försöka härtill att på allt fött bi draga; under det att wi kortligen skola meddela de stora werldshändelserna, närmare följa Fäderneslandets utivedling samt isynnerhet och ofta anföra det, fom efter wår öfwertygelse, fan bidraga till upplysning om Fosteröns allmäna förhållanden. Och härmed önske wi hwar och en sin stad ett godt nytt År!