088 först böra uttrycka vär förvåning öfver, att hr Majoren ). Axelson, hvilken, enligt värt förmenande, bordt hafva uppsträdt med ett försök att försvara sina åtgärder, i stället enlast uppmanar oss att upphöra med de anmärkningar, hvarHill vi tro oss böra hafva anledning. Tillhåärligt tacksamme för hr Majorens försäkran att i så fall vilja ,ylömma det förflutnas obehagl, få vi likvist förklara, alt vi, hädanefter som hittills, hvarken kunna eller vilja undvika att påpeka de misstag som komma hr Majoren såsom Stabs-Chef till last; och detta bör så mycket mindre förundra hr Majoren, som sjelf erkänner ,pressens gagnliga rättighet att framdraga missbruk och mivstagx. Det är också ingenting annat, som vi om hr Majoren hittills framdragit, och huruvida vi väl användt denna vår rättighet, öfrerlemna vi åt en rätttänkande allmänhet att bedöma. I lugnt medvetande om våra rena afsigter och med full förtröstan till Styraren af allas våra odenk, hade vi hoppats, att hvad som är rätt slutligen skulle blifva såsom sådant erkändt, och att egenmäktiga handlingar, eller misstag begångna af okunnighet, skulle förr eller senare hafva en ända eller återtagas då sanningens röst blefre hörd och erkänd. Med dessa grundsatser i sinnet, var det i spänd väntan vi alvaktade hvad som komma skulle, då hr Ufversten Gyllenram blef utnämnd till Militärbefälhafvare härstädes. Att Vår väntan sedermera icke blef uppfyld, hafva vi redan uttalat i afseende på förklaringen om de anbefallda permissions-sedlarne; men att Major v. Axelson deremot har skäl att vara erkänsam, bör icke förundra någon. Hr Majoren tycker nemligen, att den order, som hr Öfversten Gyllenram den 17 sistl. Juli utfärdade angående de famösa permissions-sedlarne utgör ett bevis på hr Öfverste Gyllenrams ,ridderliga rättskanslak; men vi deremot hålla före, att hr General Bildts bekanta förklaring till Red. af Aftonbladet i samma ämne, icke var mindre ,ridderlig, ehuru den gafs mundtligen och var af alldeles motsatt äsigt, eller att samma permissions-sedlar icke kunde tillämpas i något fall vid Gotlands Nationalbeväring. I en mening kunne vi dock ingå på Major v. Axelsons mening, nemligen i det fall, att hr Öfterste Gyllenram velat anse det vara omilitäriskt att genom en ny order återkalla den förut gifna, som anbefalla permissions-sedlarna, och således sjelf vill ikläda sig ansvaret och mottaga den missbelåtenhet, som ensamt bordt drabba Major r. Axelson. Herr Majoren säger, att under loppet af en längre tid har red. af G. T. mot honom framstält åtskilliga , orättvisa beskyllningar; men i hvad mån dessa beskyllningar äro orättvisa har hr Majoren förgätit att omnämna. Eller har hr Majoren andragit ett enda ord till sitt försvar? Hr Majoren må väl aldrig vilja hoppas, att den långa och vidlyftiga föreläsningen om hvad som bör förstås med , på befallning, skall af en rättänkande allmänhet antagas såsom bevis på hr Majorens oskuld? Tvertom synes det oss vara föga ridderligt, att hr Majoren v. Axelson i afseende på de klandrade åtgärderna, vill ställa sig bakom t. f. Militärbefälhafvarens sköld, då hvar och en som är mera initierad uti förhållandena här på orten, nogsamt känner, att StabsChefen, ehuru juridiskt fri, likväl är moraliskt skyldig till icke allenast ordern om permissions-sedlarne och allt det trassel som på sednaste tiden inträffat ibland militären härstädes, utan äfven till den nu sednast påpekade olagligheten uti kungörelsen om målskjutning vid student-allgen, om hvars lagliga kungörande hr Majoren ålegat att föranstalta. De skarpa ordalag som vi användt och som hr Majoren anmärker, hafva derföre varit förestafvade af den missbelåtenhet man måste känna, då misstag begås och egenmäktigheter visa sig inom en styrelse, der tillräckligt stor makt förut finnes, utan att befogade anmärkningar uppmärksammas eller föranleda till rättelse; om vid sådant förhållande tålamodet försvinner, bör icke förundra. Med den kännedom allmänheten således eger om de fall, då vi ansett oss hafva bordt uppträda emot hr Major v. Axelson såsom Stabs-Chef, (såsom enskildt person har det aldrig fallit oss in att vidröra det ringaste af hr Majorens åtgöranden), hoppas vi blifvit så uppfattade, att vi dervid städse hafvit fakta till stöd för våra anmärkningar. — Och härmed tro vi oss äfven tillräckligt hafva ådagalagt, att hr Majoren v. Axelsons försvarsskrift ingenting innehåller, som kan förändra vår ställning i afseende på de anmärkta tjenste-åtgärderna. W:m BYSTRÖM, Red. af ,Gotlands Tillnings.