karne hafva gjort sig en bestämd öfvertygelse om hans tillstånd. Till följd af sjukrapporterna tro de; att de italienska läkarne med orätt talat om rheumatism, som skulle uppenbara sig än här, än der i kroppen. Det lärer deremot icke kunna betviflas, att en metastas af blodet redan instilt sig, så att icke ens amputation kan hjelpa något vidare. Garibaldis dagar äro räknade. Den 22 Okt. flyttades han från Varignano till Spezzia, der han bor i ett sjöministeren tillhörigt hus. I ett bref från Turin till Independanee belge läser man följande ord härom: ,Vi hotas af en sorglig händelse, som skall utöfva det farligaste inflytande på ministörens ställning, ja måhända kullkasta den. Garibaldi är nära döden, och detta i trots af depescher, bulletiner, konsultationer och alla försäkringar af de utmärkte läkare, som omgifva honom, och af en stor del utaf hans politiska vänner, som inbilla sig, att om förre diktatorns verkliga belägenhet uppenbarades, skulle det minska hans namns trollmagt och sprida förtviflan inom hans parti. Detta oaktadt är det icke desto mindre sannt, att den ärorika patientens tillstånd försämras, och att man från den ena ändan af Italien till den andra vet det och hemlighetsfullt talar derom, likasom om en stor oiycka, som bör förblifva obekant. Personer, som återkomma från Spezzia och besökt den sårade hjelten, försäkra, att han ej mer är igenkänlig. Hans af långa lidanden härjade och sammansjunkna ansigte företer nu knappt annat än en tät massa grånande skägg; ögonen, som förr blixtrade af djerfhet och förstånd, blicka nu sorgset ur de af sömnlöshet och smärtor fördjupade ögonhålorna. Generalen är ett rof för djup melankoli; han talar nästan icke ett ord. Likväl emottager han alla, som vilja se honom, och besökare fattas honom aldrig. Doktor Bertani har förenat sig med de öfriga läkare, som vårda honom. Vid sin ankomst uttalade han den åsigt att benet borde amputeras; men hans kolleger delade ej denna mening. Nu sträcker sig svullnaden öfver knäet, och amputationen har blifvit omöjlig. Alla läkare, som senast besökt den sjuke, äro öfvertygade, att kulan ännu befinner sig i såret. Jag lennar åt er sjelf att bedöma betydelsen af den katastrof, som synes komma att följa på denna långsamma och plågofulla dödskamp. Det börjar se ut som om den goda vänskapen mellan Frankrike och Ryssland blifvit något litet afkyld. Ryska regeringen lärer nemligen känt sig rätt obehagligt berörd deraf, att Frankrike icke ville ansluta sig till hennes protest mot fredsfördraget mellan Turkiet och Montenegro, hvarigenom Turkiet fick mod att besvara den ryska protesten med en bestämd vägran att derå fästa något afseende. Napoleon tyckes imellertid härmed endast hafva velat visa Ryssland huru litet denna makt på egen hand kan uträtta i den orientaliska frågan; ty knappt hade den ryska protestens vanmakt blifvit ådagalagd, innan Napoleon gaf sin minister i Konstantinopel befallning att af turkiska regeringen söka utverka utplånandet af just de punkter i fredsfördraget, mot hvilka Ryssland hade protesterat. Lyckas detta, så har Napoleon dermed tydligen visat de kristne i Turkiet, att det icke är af Ryssland utan af Frankrike som de böra vänta en förbättring i sin ställning. Det närvarande tillståndet i Preussen kännes så olidligt, att den liberala pressen till och med börjat anställa jemförelser mellan Preussen och Ryssland, hvilka icke helt och hållet utfalla till Preussens fördel. Man anmärker, att medan Preussen tillspillogifver sitt inflytande i Europa och, harneskklädt från hufvud till fot, ej förmår röra sig i sin tunga rustning, så söker Rysslands monark stärka sitt land genom uppriktiga och omfattande reformsträfvanden. Konung Frans den andre har, hänförande sig till sina åtta föregående protester, som han på de sista två åren utfärdat mot sakernas nya ordning i Italien, ökat dessa med en ny ,cirkulärprotestå,