det icke var 10 samnar emellan det ena skeppets klyfvarbom och det andras akterspegel. På yttersta venstra flygeln hade ryssarna också en fregatt, som isynnerhet var farlig för skärgårdsflottan. Då vi, hela flottan, kommo under segel, hände första olyckan. Skeppet Finland kom på grund och blef sittande. Men här var icke tid att dröja. Skeppet Dristigheten hade befallning att gå främst och alla linjeskeppen skulle segla i hans farvatten. Öfverste Puke var befälhafvare på Dristigheten och hans skepp gjorde skäl för namnet. Så snart vi hade fart på skeppen, styrde Dristigheten rakt på linjen af venstra ryska flygeln. Ryssarne togo emot Dristigheten med glatta lag, som ströko långskepps och togo mycket folk bland oss. Men vi svarade icke. Göta Lejon var det fjerde i raden af våra linjeskepp. Vi hade laddat med dubbelt skarpt och vår gubbe grinade emellanåt förskräckligt, ty han hade, så gammal han var, sina hvita tänder i behåll. Han tog af sig hatten och medan de hvita hårstriporna flögo omkring de väderbitna anletsdragen, svor han att vid ringaste försummelse af någon enda bland manskapet, skulle han kasta en brinnande lunta i krutdurken. Också stod hvar man på sin post, spänd som ett vaterstag. På vår styrbordsida hvimlade det af skärgårdsflottans slupar och galerer. Främst i skärgårdsflottan gick Stedingken med hemmema Styrbjörn, och befann sig just nära i bredd med Dristigheten. Akter om oss kom Lovisa Ulrika, och bakom henne