Den arabiska hästen och de engelska kapplöparne. En fransman, hr Hamont, som af sin regering blifwit afsänd till Egypten för att lära känna derwarande hästracer, gifwer i en nyligen utkommen brochyr följande stildring af den äkta arabiska hästen fran Nedschd. Denna häst är slägtets typ och har i sjelfwa Egypten blifwit känd mid eröfringen af det inre Arabien genom Ibrahim och Kurz schid Pascha. Den lefwer af kamelmjölk, köttsoppa, mjöl, dadlar och äfwen af kött. Endast under 40 dagar af aret later man den få grönt foder, ty araberna säga att detta eljest skulle göra benen lösa. Da beduinerna ide hafwa ondt om kameler och far, gifva de hästarne köttet af mycket unga djur; man låter koka det, gifwer dem soppan att drida och lägger köttet på ett bord, hwaromkring hästarne sta, och hwarje häsft erhaller fin portion, fedan benen förut blifvit borttagna. Beduinerna wänja af fölen, da de äro tre, fyra månader och ersätta modermjölken med rikelig kamelmjölk. Nagra stammar blanda dadlar deri. Hästen fran Nedschd är af en utom ordentlig skönhet, och har en sa förftandig blid, att man ide finner uägot motswarande hos andra histracer. Läraktig och lydig, känner den på längt afstand igen fin herre, fom aldrig mifshandlar honom. Denna innerliga tillgifwenhet gör att ryttaren till det mesta ide är i behof af tyglar, fom fällan begagnas; ett ord, ett teden, den minsta rörelse är tillräcklig att styra djuret. En ädel häst är hela stammens stolthet och tillhör ofta flere Beduiner ge mensamt. Det är en känd fak huru mycket man wakar öfwer racens renhet. Den ädlaste kända race heter Kewella, och från den härstamma fyra underracer, fom bära namnen Saklawe, Kuresche, Dema och Eubeya. Dessa hästar lefwa ganska länge; wid 25 är äro de ännu raska och deras wanliga alder stiger till 35—40 ar; de äro mycket lättfödda, deras mage och inelfmwor intaga blott Hälfz ten få mycket utrymme, fom hos en europeisk häst, fom fordras med hö, halm och hafra; de funna springa twa, tre dagar utan att äta, då man endast förut gifwit dem kamelmjölk. Engelsmännen rekrytera ständigt fina stuterier med dylika äkta arabista hästar af renaste fullblod, hwilka äro mycket olika de fy rista, egyptiska och turkiska samt hästarna från Barbariet. De äro derföre icke litet stolta öfwer sin hästafwel, men att deras hästar bet oaktadt ide funna tala nagon kroisssering med de äkta arabiska, ses af följande utdrag ur herr Hamonts ofwannämnde berättelse. Under det Kurdschid Pascha war guvernör öfwer Nedschd, gjorde några engelsmän, som förde fullblodshästar med sig, araberna ett förslag att halla en kapplöpning med dem. De sednare ingingo derpå, och engelsmännen begärde derpå ett anstand af 40 dagar för att sätta fina hästar i ordning. Araberna, hwilkas springare ständigt äro beredda, kunde icke begripa hwad till detta anstand behöfdes, men inwäntade dock terminen och pa utsatt dag samlades man. Beduinerna läto bland fina hästar engelsmännen utwälja, hwilka de mille skulle deltaga i kapplöpningen, och frågade huru många dagar loppet skulle wara. Nu mar turen kommen till engelsmännen att förwånas, och de swarade: wi rida ide längre än en timma. Häröfwer utbröto Beduinerna i ett högt skratt och förklarade att de ide begrepo hwartill det gagnade att under hela 40 dagar förbereda hästarna, då man endast kunde rida en timma. Men engelsmännen förklarade att sadant war bruket hos dem, och att efter en dylik förberedelse skulle deras hästar öfwerwinna de araz biska, sasom de besegrat de europeiska. Bedninerne logo; men då de derpå sågo twå djur, från hufwud till fötter inswepta i filtar, framföras af twå spenslige, knappt menskliga warelser, de engelska Grooms, logo de ännu mer öfwer de långbenta, magra djuren, men trodde äfwen att engelsmännen wille drifwa gäck med dem, och först efter mycket öfwertalande af Kurdschid Pascha läto de be weka fig till en kapplöpning. Medan den magra Groomen beftis ger fin nästan lika få magra häst, swingar sig en kraftfull Beduin med lansen i hand opp på en häst af wanlig storlek. Man blir ense om att loppet skall wara tre timmar och på gifwet tecken bes gynner det. Under första halftimman hafwa engelsmännen förs språnget framför fina medtäflare, men Nedschdiderne upphinna dem snart, lemna dem omsider efter, och först längt efter Beduinerna hinna engelsmännen fram till målet. De engelska hästarne äro andlösa och stå stilla och orörliga, medan Nedschdiderna muntra och otåliga stampa marken med fötterne och synas utfordra sina motståndarne till ny kamp. Araberne sjelfwe draga på skuldrorna åt hästar, som under en tre timmars ridt äro gjorda otjenstbara.