Också ett sätt att träda i brudstol. En ståtlig ArtillerisUnderofficee — mi wilja falla Honom Wilhelm — blef efter I års tjenstetid anställd fom Tullkontrollör i den lilla provinsstaden T. Han war en man i blomman af sin ålder; ett par sorgfälligt wårdade polissonger infattade hans af helsa strålande ansigte, och under de pomaderade mustascherna fyntes, då han log, ett par bländhwita tandrader, hwars glans och polityr hade bibehållits af det I-äriga soldatbrödet; han war wäl mwärt och stark, och den nätta uniformen mar juft ide heller lämpad att framställa alla dessa företräden i ett ofördelaktigt ljus. En ny Kontrollör gör epok i en liten stad, och han hade ide länge uppe hållit fig der, förrän han redan ådragit fig många blidar af unga och gamla, wackra och fula flickor och fruar. Då fick äfwen en med år och timliga ägodelar rikt begåfwad enka sigte på honom; hennes gamla hjerta uppflammade af ny kärlek; hon började anställa fina operationer och sag dem äfwen krönta med framgång, ty hon hade mäktiga hjelptrupper: ett stort, eget hus och en betydande förmögenhet. Wilhelm förmåddes först att för orimligt godt pris hyra en wåning hos henne, och inom fort war han på sina fristunder hennes oftiljaktige sällskapare och lkavaljer. Hwar och en måste medgifwa, att ett sådant förhållande werkligen fan existera i all tukt oc) ära, och att sqwallersystrarne i T. gjorde ganffa orätt, då de försökte att tala illa om detta ostyldiga förhållande. Den lyckliggjorde Kontrollören war nu ortens lejon; hans garderob blef mångdubblad, ringar betäckte hans fingrar, hans börs war städse fylld, hans bord war alltid serveradt på ett utstökt sätt, win saknades aldrig och han gjorde dagligen nya bekantskaper, med få ord, han lefde ett herrligt och gladt lif. Lycklig den, som har en rik fru till wäninna! Allting under solen är likwäl förgängligt! Den kärlekssjuka gummans karesser började slutligen trötta Wilhelm; sedan han behörigen låtit förs stärta fin fafsa, begärde han i största hemlighet transport, och fom en blixt från klar himmel ankom plötsligen den owäntade under rättelsen, att han blifwit förflyttad till Y. Enkans lamentationer woro oändliga; likwäl swor han henne ewig kärlek och trohet, Iofs wade att rätt snart komma på besök, och följde den begärda fallelfen, fedan den tröstlösa Ariadne ännu på det rikligaste utrustat och begåfwat honom. Wilhelm hade nu redan flera månader warit Tullnär i Y.; brefwexlingen mellan hans förra och nuwarande wistelseort fortfor oafbrutet, och enlans gyllne dukater förwandlades i drufwosaft. Ser weckor hade likwäl förflutit sedan de sista underrättelserna från T. anlände, och Wilhelm trodde att gummans kärleksglöd redan af: swalnat, då en dag wid solnedgången en droska förde in genom stadsporten och stannade utanför hotellet, i hwillet Wilhelm logerade. Besagde droska lossade fin last — den trånande enkan steg ur och bad wärden att få hyra ett rum. Hotellet war icke stort, och så begaf det sig, att hon erhöll ett rum, som låg alldels wägg i wägg med Wilhelms. Man kan tänka fig den arme Tullkontrollörens fasa, då han wid fin hem komst wälkomnades af fin nya granne. Men han beherrskade fig, lätsade wara högeligen glad, och få började det gamla turturdufmos