Måtte han också vara den fruktade röfvaren, tänkte hon, så är han kanske blott, för att afböja en mängd grymheter hos sitt vilda följe. Nog af, hon suckade efter junkern och afslog på det bestämdaste all förbindelse med Wernfrid. Roger uppretades slutligen af hennes hårdnackenhet och skickade henne till S:t Karins kloster, att genomgå novisiatåret. Ville hon ej vid dess slut foga sig efter hans önskningar, skulle hon tvingas att taga slöjan. Året gick och hon väntade förgäfves hvarje dag sin friare. Trogen honom, trodde hon slutligen att han glömt henne, och hon beslöt, att foga sig efter farbrodrens vilja och dölja sitt brustna hjerta och sitt tårade öga under nunnans dok. Dagen då den rike Roger Lybeckares brorsdotter och arfvinge skulle taga slöjan var redan inne. Klockorna i S:t Karins praktfulla klosterkyrka, som nu är den herrligaste ruin i Wisby, kallade de fromma att öfvervara den heliga handlingen. Allt hvad lif och anda hade, strömmade dit att skåda och höra. Klostrets predikant höll en predikan före den egentliga ceremonien, och efter dess slut inleddes det lidande offret med bleka kinder och förgråtna ögon af två af sina blifvande ordenssystrar. Bredvid altaret voro nunnedrägten, rosenkransen, kruSisixet och en sax, som skulle stympa novisens herrliga lockar, framlagde. — Abboten i S:t Clemens skulle viga henne med den himmelska brudgum