tag i hast. De duktiga bussarne hade väl till slut fått bita i gräset, hade icke Gerts väldiga stämma kommit bönderna att studsa. Er husbondes lif är i min hand, dundrade han, ,tillbaka eller jag spikar honom fast vid väggen med mitt goda svärd; krämarhund befall dina drängar upphöra, eller du skall genast få expedition. Drängarne läto vapnen sjunka, då de hörde den förfärliga stämman och sågo, att Rogers lif hängde på ett hårstrå. Nu var Gert den som hade makten i händerna, och hans folk samlade sig ostört kring honom. Med väldig röst talade han: Jag skall nu, usle alnriddare, hålla ståndrätt med dig. För hvar af mina, som saknas, skola tio af dina stekas lefvande, och för hvar skråma, de mina hafva, skall en af dina hängas. IIvad? är det icke en af mina duktigaste bussar, som ligger der; han förtjenar, att femton stekar af de fördömda drängarne tillagas. Nej, höfding, ropade Barthel. ,,Gunnar, den nidingen, må ligga ogulden: det var han, som var förrädaren; men när jag såg att han gjorde gemensam sak med bönderna, så gaf jag honom så, att han lurar oss aldrig mer. Skada blott att mitt goda svärd bet för skarpt. Han borde lefvat, för att få stekas, när röda hanen gal, och det får du icke nu neka höfding. Nej, bussar, tutta på hvad ni kan; men lät först dränglymlarne bära ut, hvad som kan vara nyttigt.