Jo, jag är Professor — sade han småleende. ,Professor, det är förnämt det. — Pass på mor! att Anders är för mer än sjelfva Kaplan Lars på Granarp. Ja, det kan nog hända — sade denne gladt; ,men — tillade han — ,nu blir jag hos er några dagar; ty jag vill vara hos mina föräldrar och dessutom är jag trött af resan — låt Anders ligga i sin gamla bänk, jag ser att den är qvar. Det var en son, som gladde de gamle. Denne Anders var den namnkunnige Professor Anders Spole — Sveriges största Mathematiker på sin tid. Vi hafva ett ordspråk, som bevisar den ofelbarhet man i detta fall tillade den lärde smedsonen. Då man tror sig ha räknat alldeles rätt och efter motsägelse af andra får rätt, säger man ännu: ,Jo, jo, det skulle så vara efter Spoles räkning.