Wisby den 12 Juni. Upfala-Studenternas BWisby-befök, På färden till Lund och Köpenhamn besökte UpfalaStudenterna på det stora och wackra ångfartyget Ehapman sjelfwa Pingstdagen på eftermiddagen den gamla Hansestaden, fom äfwen mid alla föregående Studenttåg haft äran af sådant gästbesök. Kl. 4 e. m. landade den talrika unga skaran med fina wälbekanta hwita mössor ffinande från långt håll, samt mottogos af en dertill utsedd bestyrelse med Stadens vice Borgmästare i fpetsen. Uppkomna på Donners plats, dit tåget skedde oms wexlande med fång och harmonimusik, fördelades Studenterna i grupper af omkring 50 och afgingo att befe stadens märkvärdigheter, företrädeswis de äldriga ruinerna, Lärowerkets samlingar, botaniska trädgården, m. m., anförda af ledsagare till hwarje ställe, der ock personer till upplysning om föremålen woro placerade. Kl. omkring 6 samlades alla, hwaribland ett antal lustresande från Norrköping och Kalmar, som ock woro inbjudna, till en enkel fest i Nicolai ruin, der förut en betydlig samling af damer hade infunnit fig. Efter en wälkomsthälsning af t. f. Borgmästaren G. Herlitz druckos flera ffålar med åtskilliga tal, hwarwid H. H. Bi skopen uppträdde och talade för Upsala universitet och den derifrån nu utgångna ungdomsskaran, ljusets och bildningens unga härolder, Doktor Söderberg för Norge och dess närwarande representanter bland Studenterna samt Lektor Bergman till slut i ett wackert föredrag bjöd farwäl. På deja tal och skålar swarades af Studenterna Mag. Lindblad, Norrmannen Bang, Mag. Björk (i ett särdeles poetiskt och hänförande föredrag, fom wi snart torde funna meddela) samt af Docenten Odhner, anföraren för hela färden. Lif och ungdomlighet i förening med wackra och djupsinniga tankar flödade i rikt mått från de ungas läppar. En wacker episod förfia: gick, i det Studeranden, n. m. e. o. Notarien L. Fohlin i Gotlands wid Upsala universitet studerande ungdoms namn i ett lyckadt föredrag uttryckte dess tacksamhet för den af Wisby damer sednast skänkta Studentfanan och framsade derwid följande verser: Till Gotlands Qwinnor. Hwem blef, o qwinna, och hwem blir ännu Så ofta prisad af en dödlig tunga; När gafs ett ämne ljuft och kärt som du, For fralden wäl att glödande besjunga! Beständigt skönjs, förtrollande och mild, Med friffa kransar prydd din hulda bild — Och hwem har rätt att wår beundran winna Om ide du, behagens herrskarinna! Ty gifs en makt wäl här på jordens rund Mer omotståndlig än en ädel qwinnas. En enda blid, en bön från hennes mund, Och det fins intet mål för högt att hinnas; Det gifs ej kamp få härd, fom i en blint Ej mannen wagar djerft på hennes mink — Och hwem förmar fom hon att i det fifta J hopplös själ än tända hoppets gnifta. Nej, i fin swaghet hon sin styrka bär, Hon är det ljud, fom mannens öga leder Jgenom lifwets sorger; ren och skär Hon öfwerallt en solwarm dager breder. Ett lyckans barn i skimrande gemak, Ett fattigdomens under torftigt tak, Hon är densamma dock, med ömsint hjerta, Som gör hwar glädje dubbel, half hwar smärta. J ädla döttrar af den fagra bygd, Der wåra lyckligaste dar förrunnit, Der än i enkla seders milda skygd Forntida kraft och tro en tillflykt funnit; 3, hwilkas ömma matt få mangen gång Wårt hjerta rönt, o tagen mot den sång, Som wi ur warma sinnen eder bringa, Fastän dess toner matt och konstlöst klinga. — — Ölands flagga och den Hvita Rosen.