Horoskopet. Berättelse af Otto Moser. På en af Böhmervalds bergsklippor och i grannskapet af Klattau ligga ruinerna af den starka och praktfulla borgen Illyan, hvars fordna storhet och herrlighet ännu uppväcka förundran, oaktadt dess ruiner under de tvenne senaste århundraden endast varit boningsplats för de skygga nattfåglarne. De gister, som nu besöka den gamla förfallna borgen, äro antingen några förföljda ziguenare, som till stall begagna det hvälfda, med herrliga, men förstörda bildverk prydda slottskapellet, eller någon djerf vildbrådstjuf, hvilken under sitt kringströfvande bland bergen här har sitt högqvarter; men landtmannen undviker de ogästvänliga stenhoparne, ty enligt hans tro vandrar der anden af den borgherre, hvilken under ett förfärligt och gudlöst hån på läpparne blef tagen ur tiden och ej får ro i grafven, utan måste irra omkring så länge af IHlyans ruin finnes sten på sten qvar. På denna borg bodde under trettioåriga kriget en ung grefve vid namn Hinko von Hlyan, som förde ett muntert ungkarlslif tilldess han på en bal i Prachin kom att blicka så djupt in i den sköna Gliska von Plocz svarta ögon, att han förlorade all lust till jagt och rummel, men i stället fattade den största kärlek för Gliska, kring hvilken hans tankar dag och natt sväfvade. En månads tid fördrog han detta kärleksqval, men slut