Hwad en tjensteman på landet kan uträtta bland wår allmoge. Wid ett folks styrelse till ett kristligt lefwerne och Landets förkofran får man ej wänta allt af regeringen, ej heller för mycket till samhällets utweckling af de ar betande klasserna, fom äro fullt sysselsatta med fina dags liga wärf och lefnadsbekymmer året rundt. Derföre har regeringen mellan fig och foltet tillsatt tjenstemän af alla flag, fom troget skola föra styrelsens bud till folket, för detsamma förtlara hennes högre afsigter samt redligen, lärleksfullt och utan egennytta wertställa alla hennes befallningar, kraftigt påminna folket om dess skyldigheter, men samwetsgrannt bewara dess rättigheter, städse uppehålla lagens majestät och utan fruktan motstå och ber fämpa alla illwiljare och follförförare. Detta allt är för tjenstemannen ide lätt, utan det fordrar hög upplygning, mycken klolhet, samhälligt mod och många uppoffringar; men han är till fitt embete lärd och uppfoftrad, har med dyra eder åtagit fig det och åtnjuter derföre ock all heder och numera en ganska bergelig lön. Och wi hafwa nu också i Swerige i allmänhet ett särdeles upplyft och dugligt tjenftemannasftånd mot fordom; få att sömniga embetsmän, suddare, mutkolfwar, föraktliga lagwrängare och follförtryckare höra numera lyckligtwis blott till undantagen. Men, uppfyllandet af en tjenst, isynnerhet på landsbyggden, upptager också ofta embetsmännens hela tid, så att, ehuru hågen för allas wäl och upplysning nu är wida allmännare än fordom och den medborgerliga werksamheten på allt sätt är lifligare, må wi ej undra på då man får höra twifwel om möj: ligheten för en tjensteman på landet, att, utom tjensten, funna hinna med något annat bestyr, ware fig af fame hällig eller wetenskaplig art, eller för meddelanden af allmänna angelägenheter åt tidningarne. Dock, ehuru wi gerna medgifwa, att sjelfwa embetets utöfning, de dage liga hushållsbestyren och egna studier taga mycken tid för tjenstemannen, han må wara militär, civikman eller prest (hwilken sednare man alldeles nedtyngt med alles handa befattningar), så kan han likwäl derjemte uträtta ganska mycket godt för samhällets nytta, om han har en warm känsla för sin ställning, en ädel uppfostran och en rätt kärlek till folket, isynnerhet om han dertill eger den tillfälliga lyckan att wara född på landsbyggden, hwars igenom han alltid står närmare allmogen och fan fatta dess känslor och behof. Låtom oss då tänka oss en tjensteman i denna lyckliga ställning till fin befattning och omgifning på landsbyggden — och fådana finnas rätt många —, så skola mi fe till hwilken mångfaldig famhälls-nytta han utom tjensten fon uträtta jemte det att han allo sköter fig fåfom en hel karl, utom mensklig swaghet, wäl förestår fitt hus och alltid bewisar fig såsom en werksam fofterlandswän, som städse och utan egennytta förstår att gifwa hwarje sak en ädel och upphöjd syftning. Ty de flefta tjenftemän i wåra dagar hafwa efter hand tillräcklig bildning att sig och andra till fördel kunna fatta och draga nytta af allt det märkliga och tänkwärda, som företer sig öfwer allt uti wårt sköna lands natur, folllif, historia och hus: hållning: för att sysselsätta sig på lediga stunder samt tillika dermed åstadkomma en offentlig nytta och upplysning, fan ju en sådan wettig tjensteman på landet efter lust och fallenhet wända fin håg till något af dessa mång: faldiga föremål för tanke och medborgerlig werksamhet. Har han t. ex. särskild wilja för förnuftsbildningen bland de arbetande klasserna, kan han sätta sig i spetsen för bildande af sockenboksamlingar eller åtminstone för spridning of den förträffliga skriften Läsning för FolFet, samt ofta besöka folfffolan till lärarens och barnens uppmuntran; då han ide är blott en enffild snål knogare, utan en upplyft hushållare, fom gerna will sprida sitt bättre hushållswett till andra, få fan han draga menige EE A —