Flugan. Berättelse af J. F. I ett öde qvarter af staden låg ett litet hus. Det hade blott en våning med fyra fönster, omsorgsfullt förbommade med luckor, en port, som äfven var stängd, och en liten brokig trädgård, hvars träd och buskar så snodt sig i hvarandra, att den var otillgänglig; ty ingen vänlig hand sysslade der i huset. Stadssqvaller — hvem känner ej det? Hvem har icke mer eller mindre gifvit ämne dertill? — Detta hus, tillslutet och obebodt, i ett qvarter, hvarest nyfikna borgarehustrur omgåfvo det på alla sidor — hvilket intresse, hvilket tillfälle till prat väckte det ej hos dessa! Huru mycket samtalsiimne gaf det dem icke för deras kafferep! Man kunde få höra de besynnerligaste historier om det lilla huset, medan kaffekitteln flitigt blef satt i rörelse, medan sockret blef doppadt med betänksam min, suget och åter doppadt, för att sväljas med förskräckelse och rysning; ty troll, spöken och hexor mäste vara med i leken; de spelade en stor role i det fruktade husets äfventyr. Om dagen, när solen sken och vänligt belyste husets hvita murar, när den lekte som ett gyllene nät mellan de vilda, sammansnodda grenarna i trädgården, då kom qvarterets ungdom i rörelse; nu var det ju ingenting att frukta vid full dager,