Fråga, i anledning of artikeln En förklaring i G. L. n. T. N:o 13. När man anser ejer af de lägre klasserna i fame hället odugliga att fatta och förflara Guds ord, Hwar: före malde då Herren Jesus sjelf till lärjungar tullnä rer, fiskare och dylilt sämre folk, ehuru tillgång på få kallade bildade menniskor icke saknades? Swar: För kristendomens första utbredande anmwände religionsstiftaren wisserligen alldagliga menniskor, men inga lunda något jämre folk, fastän enfaldigt i bästa me ning, utan renhjertade män, obesmittade af den tidens falska bildning eller den hedniska filosofien, tillräckligt lärde för ändamålet, och, märk wäl, under långa tider ledda och underwisade af Mästaren sjelf, trofaste och modige, ja stundeligen beredde att under grufliga förföljelser offra lifwet för sanningen, deruti mycket olika wåra dagars läsare, hwilka blott i smyg eller med förwänd stil både beqwämt och matt bjuda till att förswara en förnuft och famhälls-mwådlig enfald, fom, mot Guds ordning fläder lifwet i säck och asko samt mer och mindre medwetet står med ena foten inom katolicismens område. — 3 alla fall hafwa wi ju medgifwit, att en liflig tros öfwertygelse, wisad i ett kristligt lefwerne, äfwen om den är enfaldig, kan werka och werkar ockjå mycket godt i religionens tjenst, samt att läseriet werkligen med: fört en ganska helsosam religiös uppryckning, äfwensom att mången läsare lärer och lefwer utan allt skrymteri. Men annat är att förklara det allra fwårförklarligafte, eller bibeln, fom ingalunda är någon bok, utan ett af lägset forufolls hela litteratur och dertill omfattade, utom en stor mängd af de mest olikartade ämnen, ett helt och ganska inweckladt religions-fyftem, eller det feijtliga på mosaisk förgrund —, det fan omöjligen den okunniga fast fromma enfalden gå i land med till någon werklig uppbyggelse för sina åhörare eller till samhällets nytta. t ——