vara uppdagad. Den ene af de båda herrarne gjorde nemligen understundom gester och fällde yttranden, hvilka hans följeslagare förklarade med en axelryckning s samt genom att visa på mannens hufvud. Denna omständighet uppväckte emellertid en viss rädsla hos huse ts innevånare; det var intet tvifvel underkastadt att icke mannen var vansinnig. Efter denna ovanliga upptäckt började de att sky trädgården, hvilken snart hel och hållen var lemnad till främlingarnes disposition. På långt håll såg man nu den olycklige fånen bittida och sent i sitt anletes svett gräfva och arbeta i trädgården, och ansågs detta för en kur till hvilken man önskade all framgång. Så förgingo några veckor tills man en vacker dag märkte att de båda herrarna öfvergifvit sin bostad. Detta plötsliga försvinnande var utan tvifvel högst gåtlikt, ej heller var herr P. särdeles belåten med att hans trädgård var formligen underminerad. Man undrade, man gissade! Slutligen, efter ett par veckors förlopp, fick herr P. ett bref från sina f. d. hyresgäster, hvaruti den märkliga orsaken till deras vistande hos honom förklarades. Man fann nemligen af brefvet, att de båda okände voro frigifna brottslingar, hvilka för en djerf inbrottsstold undergått 10 års fästningsstrafl. Innan de råkat i rättvisans händer hade de likväl, enligt tjufvars vanliga metod, bragt ett bety dande kapital, frukten af deras ärliga sträfvande, 1 säkerhet genom att nedgräfva densamma just på den plats, som kort derpå af herr P. blifvit inköpt. Till lycka för förbrytarne hade likväl den del af tomten, hvarest deras skatter lågo förborgade, blifvit begagnad till trädgård. Sedan de lyckligen kommit på fri fot, och genom några goda vänners försorg erhållit ny ekipering, hade deras första omsorg varit att sätta sig i besittning af sin förborgade skatt, hvilket, enligt hvad ur brefvet framgick, fullkomligt lyckats dem.