Wedpriser, skogsbrist, bränn-torf, m. m. Sedan jul-braforna, fom spridt wärme och munter het inom hus, nu åter äro nedbrunna och gäftbuds-ofet alltmer doftar bort, och man, sasom det heter, ater efter hand tagit till Hål-tafan och blaggarns-ffjortan, händer det nog att en och annan prosaist eller alldagligt stämd husbonde, betänksamt stirrande in bland de slocknade fpiskolen, öfwerräknar hwad sjelfwa julsbrafan kostat, eller i allmänhet betänker de oerhörda wedepriferna. — Tref: naden wid en munter brasa blir snart en forn-fögen, och utsigterna för framtiden i detta afseende äro så dystra, att man sannerligen fan bli blå-frufen på förhand; ty ffogs-förödeljen pa Gotland fortgår i hotande tillwäxt och fattigmans tröjan, skogen, blir för hwar dag tune nare. Så är det, och allmogens spisar (fom mycket riktigt ännu allmänt äro utan spjäll) flamma som alltid lika obetäntsamt af öfwerdadiga brasor, här och der ocksa underhallna af den ur gutniska fanmslanga grwe-pacam, ungskog och flent timmer utskeppas ännu lika raskt och planlöst, utländska penninge-farlar och det hejdlöst mä rande antalet af falf-ugnar rakar obehindradt bort skogen från den ena focknen efter den andra, fmwält-betet om waren öfwer all mark förstörer ännu Årligen milliarder ifogs-plontor och till och med det efterlängtade egoskiftet, påstår man, hotar för olämpliga författningar eller det allmänna lättsinnet med den allra grundligaste ffogs förödelse i en snar framtid. Och härwid tänker nästan ingen på skogens atersadd. Lyckligt wore dock om, efter de stora myrarnas aftappning och innan de rika llöfweroch fivetesffördarne der uppspira, man allwarsammare wore betänkt på att freda och befordra den ungskog af björk och tall, som naturen sjelf synes framdrifwa pa dessa Ännu mest få ödsliga fält, fom nu ge ide mycket gräs eller kärna. — Så pågår här skogsförstörelsen, utan all tanke på plan för framtiden: man flår tappert böf-örat till för de warnande rösterna af wåra wetenffapsmän och förstandiga ffogs-hushällare, en von Segebaden, Agardh och andre, icke besinnande att misshushallningen med skogen är farligare här på Gotland än i andra Swenska landskaper, enär Ön ligger i det wåldsamma windfånget midt i hafwet, att skogen, engång förstörd, här alldrig fan återwäxa, samt att Landet då fall utsugas af de hejdlösa stormarna, blir regnlöst och derföre i framtiden fan bli en ödemark, Wår store landshöfding Baron C. O. von Segebaden war få rädd om ffogen här, att han till och med förböd allmogen att hugga unga, wäxande björkar till jpis-ruffar för sommarn, samt att taga unga wackra gran-träd till s. k. ungmansstänger. Ej heller Har man här ännu mycet lyssnat till Förste landtmätaren Maj. Asplunds är 1855 framställda stora och sa wigtiga utdilnings-förflag, fom, utom de andra fördelar det i få många afscenden lofwade Landet för ganska sma uppoffringar, äfwen wisade den mängd af brämtorf fom genom den föreslagna utditnings-planen och lifssom på köpet kunde erhållas, och att Gotland def utom skulle af den nu odugliga och wattendränkta marken winna omkring en trettiofem tusen tunuland jord för nödig skogswäxt. Wedens och timmrets allt större dyr het, d. w. s. sällsynthet, borde marna of; och af de höga priserna derpå winner blott bonden, ehuru endaft för en kort tid, eller så länge han har nagon ffogs-fmula qwar och far dyrt sälja fina pinnar och korthuggna sjelfrådigt uppgillrade wed-faftar utan strängare eftersyn af utffeppare och andra föpare. Emellertid är denna fambhällsfrossa, eller hotande skogsbrist, redan allra lännbarast för Wisbyboarne, helst deras fattiga befolkning, samt för Suder-gutarne, fom med största bekymmer, medelst långa resor och redan till oerhörda prifer maste fratta fig till fina Årliga behof af wed och timmer. Derföre wäntar Landet af fina hushållare och prafc tiffe män, om de få wilja fallas, att för skogswärden m LO nNV hn TN TT LL FT ee MW Mm —2 a Å ö