En dag har flytt. En dag har flytt, så säger verlden, medan Den ändock trygg på samma vågor styr; Ty, fast den flytt, en annan kommer redan, Och denna andra för en tredje flyr . . Den flydda räknar icke flera skiften — Men minnet spökar än vid slutna griften, Der pån igen så mången sorg från lifvet, Som lsivilan icke vid dess sida fann, Så mången glädje ock, som njuten blifvit, Men som i grafven vo ej finna kan. En dag har flytt, har med ditt verk försvunnit — Du tidens son! hvad har på den du lamnit? Ack! hvarje stund tar med sig dina fröjder, Och vexlar dem mot nya innan kort: Hvad skönt du ser ifrån din stolthets höjder, Skall spårlöst sopas utaf tiden bort. Allt hvad du vinner, slur med tidens skiften, Men hur det vanns, står tecknat öfver griften, Arbeta träget medan dagen varar, Att han välsignar dig förrän han flyr! Arbeta så att arbetet förklarar, Att granskarns blick du ej om qvällen skyr. Att vid din grift det heter om den döda: Ett lif har flytt, välsignad var hans möda. Shl, (W. W.)