De lycklige och de olycklige. Utkast af Fredrika. (Forts. fr. föreg. N:o). Den af morbror Petter omtalta fattiga mamsell Björkman på Silfvernäs fick ej bo qvar der, då egendomen såldes; och arfvet som skulle tillfalla henne efter den rika baronen, smälte tillsammans till nästan ingenting under förvaltares och utredningsmäns händer. Hennes vänner tillstyrkte henne att processa med desse för att få sin rättmätiga del, men dertill kunde hon icke förmås. Vore det Guds vilje att detta orättfångna gods skulle komma i mina händer så finge jag det om än hela verlden satte sig deremot, sade hon; men Jag har varit lycklig utan det hittills, och hoppas att kunna vara så äfven härefter; hade jag fått det, så hade jag fått ett stort ansvar, men förmodligen var jag det icke vuxen. Emedlertid måste hon söka sig om efter ett annat hem. Vid den tiden hade det blifvit beslutet att en fattigskola skulle inrättas i staden, der Anna bodde, der de fattigaste och mest öfvergifna barnen skulle kunna få både vård, undervisning, kläder och föda. Att förestå denna barmhertighetsanstalt fordrades ett gudfruktigt, rättrådigt och godhjertadt fruntimmer, och mamsell Björkman anmodades derom. För att rätt kunna sköta sitt kall, behöfde hon en ärlig och oförtruten tjenarinna till sin hjelp, och detta blet den välkända Anna. Hennes båda